madkeso

Jag har mitt lilla gäng här och vi har just umgåtts konstant i fyra dagar utan att jag ens tänkt på det. Så fort jag är ensam i lägenheten knackar jag på hos Shaun and Alison and Erin, och sen kommer Will förbi och någon tar upp en gitarr och rullar en joint. Adam från next door kommer förbi också och pratar lite för högt med sin lite för pipiga röst (han är söt dock. gillar) och Melissa kommer ner och pratar om någon ny maträtt hon hittat på (fast vi alla vet att hon inte äter den själv) och sen föreslår någon att vi går till stranden eller till happy hour eller till comedy at Townhouse. Jag lånar någon flummig klänning av Erin och vi börjar dricka klockan två på förmiddagen och googlar konstiga saker och pratar om badsalt. Allt är lite för enkelt och fantastiskt och jag är osäker på om det är en bra eller dålig sak. Adam säger att människor intalar sig själva i alldeles för stor utsträckning att de inte är värda att ha det bra. Om allt flyter på och är stabilt så är det något som är fel - det ska inte vara så enkelt. Och han kanske har rätt - jag kanske bara drar från något så fantastiskt för att jag inte tror på att saker kan vara så fantastiska, men det kan också vara så att det bara är flyktig fantastiskhet. Att inget här är påriktigt, no it hasn't been real, och att jag sakta tynar bort och blir en såndär Lost Angel of Los Angeles som inte bryr sig om ungefär nånting längre. En kvinnlig motsvarighet till Marc och Alex när de pratar om kriminella vänner på en slingrig livsfarlig väg i Hollywood Hills.

.

Allt här är så rått på något sätt. Och jag kan inte bestämma mig för om det är så långt ifrån verkligheten som man kan komma, eller om det är den mest avskalade egoistiska verkligheten som existerar? Eller båda.

.

Men snart åker jag härifrån iallafall. Alldeles för snart. Livrädd.

Fast svintaggad.

Jag ska hikea i världens vackraste natur, bo i en trädkoja, gå på punkkonsert i Boston, fira 20årsdag (LIVRÄDD) i världens bästa stad, träffa massa fina släktingar, segla på östkusten med världens finaste Erin och sen ÅKA HEM. HEM HEM HEM HEM HEM HEM.

"Är du hemma den tjugonde juli"? frågade Såma, "och med hemma menar jag Venice..."

och jag har ju faktiskt två hem nu.

Men hemma stockholm hemma sverige hemma mamma hemma jennifer hemma rebecca hemma källvägen hemma pernilla hemma joel hemma kräftkalas hemma kempas hemma alfons hemma veronica hemma partybilen hemma kenny hemma milfen hemma kärlek hemma trygghet hemma god ost hemma kaffe hemma fjällång hemma mormor hemma moster hemma kusin hemma HEMMA.

OKEJ DU HAR EN POÄNG.

men en skruv lös också.

Jag vet.