morrhår
Kategori: Allmänt
Igår var en bra kväll och idag var en bra dag.
En sak jag älskar: när man återupptäcker eller (ännu bättre) för första gången UPPTÄCKER en person som man har känt/känt till karatelänge men aldrig riktigt haft så mycket till övers med. Man kan ju tycka att det skulle kunna vara sorgligt eftersom man kan se det som att man missat hela personen i frågas tidigare existens i ens liv, men jag ser det snarare som att man själv har mognat/åldrats/förändrats/öppnats upp och nu plötsligt har rum för något i sin tillvaro som man förut inte hade rum för. Och sånt är ju spännande och kul.
Och så tycker jag om barna och när de sitter i mitt knä och jag drar dåliga skämt eller försöker rimma på konstiga ord och de skrattar och sen målar jag fjärilar i deras ansikten och de snurrar runt i pirathattar eller prinsessklänningar (erkänner ändå en viss svaghet för cupcakeiga rosa prinsess-skapelser fulla av glitter etc. att man aldrig ägt och kanske aldrig ens kommer ha på sig en sån? synd.) och sen berättar man om nåt kul ur sitt liv och de lyssnar jättenoga och insuper varenda ord och sen leker man banankull i ösregn, vilket man inte vill, men ändå inte kan låta bli att skratta åt.
En sak jag älskar: när man återupptäcker eller (ännu bättre) för första gången UPPTÄCKER en person som man har känt/känt till karatelänge men aldrig riktigt haft så mycket till övers med. Man kan ju tycka att det skulle kunna vara sorgligt eftersom man kan se det som att man missat hela personen i frågas tidigare existens i ens liv, men jag ser det snarare som att man själv har mognat/åldrats/förändrats/öppnats upp och nu plötsligt har rum för något i sin tillvaro som man förut inte hade rum för. Och sånt är ju spännande och kul.
Och så tycker jag om barna och när de sitter i mitt knä och jag drar dåliga skämt eller försöker rimma på konstiga ord och de skrattar och sen målar jag fjärilar i deras ansikten och de snurrar runt i pirathattar eller prinsessklänningar (erkänner ändå en viss svaghet för cupcakeiga rosa prinsess-skapelser fulla av glitter etc. att man aldrig ägt och kanske aldrig ens kommer ha på sig en sån? synd.) och sen berättar man om nåt kul ur sitt liv och de lyssnar jättenoga och insuper varenda ord och sen leker man banankull i ösregn, vilket man inte vill, men ändå inte kan låta bli att skratta åt.
Och man är bakfull därför att man kvällen innan för första gången snubblat in på Trädgården och blivit så awestruck att man mer eller mindre suttit och kedjerökt och glott runt sig. Suttit tyst i flera minuter bara för att sen kasta sig in diskussion om HUR FETT DET ÄR HÄR med någon som är lika orutti (och som är anledningen till paragraf 2 - HEJ DU ÄR JU ASSKÖN!) som en själv och som säger "dethär är liksom trailern, nu taggar vi inför filmen" (Ja ni hör ju)
Och så när D kommer hem och är på skämthumör och börjar prata med eventuella redskap eller liknande och typ ropar till telefonen när den ringer att aaa vänta jag kommer snart och säger åt micron som piper att sluta tjata och sånt.
Jag gick hem från jobbet och gick vilse för att jag var i mina egna tankar och jag glömde bort att jag hade morrhår kvar från ansiktsmålningen och förskolansdags-paraden. Fick glass och pussar (ehm kanske två av livets viktigaste beståndsdelar bara där liksom) av J och köpte nya skor. Kom hem och åt soppa och knäckebröd och dum som jag var försökte jag sen ladda ner ett program och hujedamej nu håller nog hela datorn på att krasha, men nu kan jag tvinga mig själv lyssna på nya Knife, eftersom jag ska dit imorrn, och det är inte bara datorn som krashar utan det är jag också.
(Och det var kul igår men ändå drömde jag obehagligheter och vaknade tung och nervös och drack massa koppar svart guld som inte hade någon inverkan. Och knäet börjar göra ont på riktigt. Alltså svullnaden går ner men det gör ont som att det är nåt trasigt, nåt jag måste laga)
Klockan är snart nio, det får duga så.