madkeso

BRR 98

Kategori: Allmänt

Igår var det Father's Day här och jag och pappa tog buggyn upp i bergen för att dricka öl på en biker-bar han brukade hänga på när han var ung och bodde i LA och var biker. Fast jag drack milkshake istället för öl för jag var chaufför. Cruisa runt i buggyn med pappas sjuttiotalsmusik bland gröna berg i 35-gradig värme är typ den bästa sensationen i världen, seriöst. Vill köra henne precis varje dag, och helst uppe i bergen för där nere på stranden är det bara dimma och kallt hela juni. June Gloom kallar de det, vädergubbarna. Hela juni är basically gloomy och trist. Jag som vill komma hem till Sverige solbränd och superblond, som en riktig cali-girl. Men den dumma solen når inte ner till oss och har inte gjort det på ca två veckor. TRÅKIGTTTT. Och jag är alltså på väg hem till Sverige - så smått. Hemma om någon månad skulle jag tro. 
På måndag åker Erin till Rhode Island på långsommarlov så vi ska hänga så mycket att vi tröttnar på varandra den här sista veckan tänkte vi. Vi börjar med att roadtrippa till Joshua Tree imorgon bitti. Det är en nationalpark ca två timmar från LA där man campar och, om man ska göra the classic, äter svamp. En till grej att checka av på the bucketlist. Fast inte svampen alltså, för inte skulle väl jag? (Vi har ingen).
.

let's go to the beach-each

Kategori: Allmänt

Igår var jag ledig hela dagen så efter att ha hängt lite hos mina favvogrannar som jag kommer sakna så himlaaaa myyyckeeeet tog jag mitt pick och pack och begav mig ut på cykeltur. Att cykla till Manhattan Beach står på min LA-bucketlist och det var hög tid att börja bocka av saker därifrån.
.
Tyckte det var underhållande att jag red i singelfilen, såattsäga.
.

Bike-routen är 20 miles lång tror jag (alltså ca 3,2 mil) och döpt efter en medlem i Los Angeles city council, samma som även är känd för att han förbjöd rökning på allmän plats. DET VISSTE NI INTE VA? I LA får man inte röka på uteserveringar och inte på någon av stränderna. Men det blir sån himla dubbelmoral när alla röker maruijana istället. Jag förstår inte riktigt vad som är lagligt och inte.


Strand nummer 1 efter Venice om man inte räknar med Playa Vista, vilket man tydligen inte gör. El segundo!


Såhär fint var det. Piren man skymtar där borta är Manhattan Beach-Piren, men det fattade inte jag, så jag cyklade rakt förbi och fortsatte leta efter Manhattan...


Biancis <3


1(800) learn-to-fly tror jag deras telenummer var. Jag vill typ.
.

Pelikaner!


Kom till Hermosa efter kanske två timmar och tänkte hmm, jag som trodde Manhattan kom innan Hermosa? Nåväl jag fortsätter väl.


Alla husen var så himla himla fina, typ alla möjliga olika färger och former och säker hur dyra som helst, och hälften såg ut som att de var rakt tagna ur the OC och jag ville verkligen bo i vartenda ett, men jag glömde helt bort att fota dem. Det enda huset jag fotade var dethär, för jag tyckte skylten var söt.
.

Fint att de har speedlimits för cyklarna ändå?
.


Kom till Redondo, som jag trodde skulle vara Beach number 5 efter Venice, men som bara var Beach number 3 vad jag hade sett. Började misstänka mitt snesteg och vände om.



TADAAAA (Manhattan Beach-Pier)


Marina Del Rey - världens största konstgjorda marina.


Och Venice-kanalerna, ett av mina favvoställen att hänga runt i typ nånsin. Så himla himla fint där.

När jag kom hem gick solen i moln och jag kollade på när de photoshootade för företaget som Erin internshippar för. Modellerna såg så coola ut att jag fick ångest. Dränkte sedan nämnda i mango-maragaritas på Sidewalk Café. Och det var alltså en himla bra torsdag.
.
Idag har jag jobbat på Nice Cream och blivit tillägnad en låt av Harry Perry. Imorgon har jag en ca 14 timmars arbetsdag. Vad är väl en lördag? Är det nästa lördag det är midsommar förresten?
Oklar tjej? Däckar nu

N'ice Cream

Kategori: Allmänt

Jag jobbar ju på en glassbar för den som missat det och det kan nog vara det bästa jobbet i världshistorien, för man får bara äta ekologisk glass (rankad best ice cream in America av ett överexalterat tyskt par som har varit inne varje dag på sin två veckors semester, för att gå igenom alla smaker), läsa böcker och peoplea-watcha hela dagarna. Typ tre av de bästa sysselsättningarna i världen, jag vet, och jag får betalt för det.
Ändå var jag tvungen att säga upp mig och på lördag är min sista dag.
.
.
Därför har jag gjort en liten lista på alla fantastiska människor jag kommer sakna när jag inte längre är "the ice cream girl":
.
1. Rastakillen som sitter mittemot min butik ("min?") och säljer sina handmålade tavlor och jämt ler. När man stänger för dagen och ska köra iväg i golfbilen säger han alltid "No, ice cream girl, you can't leave!" En gång förklarade han att jag bodde där inne i glassaffären, i hans fantasi.
.
2. Duncan från cykeluthyrningen vid Santa Monica Pier. Nästan vareviga dag kommer han cyklandes under lunchrasten, med sitt gråa brösthår flygandes i vinden och coola sport-glasögon. Innan han ens har bromsat in ropar han från boardwalken "Do you have it today?" och då menar han vår rom-baserade glass med choklad och karamelliserade hasselnötter. Säger jag yes skriker han YES och säger jag no kommer han in ändå och provar massa olika choklader och nötsmaker tills han hittat det som är mest likt sin älskade romglass. Sen sitter han utanför och berättar om sydamerikanska religioner och hotdogs on sticks.
.
3. Han den ensamma svettiga killen som alltid blir bajsad på av fåglar och sånt. Det är hemskt och hjärtskärande och vi pratar alltid lite och han är lite överviktig och kanske 25 eller så, och han är en sådan där som saker bara inte flyter på för. Han har ledsna ögon och spiller jämt sin glass överallt. Får ont i hjärtat av honom men kommer ändå sakna.
.
4. Pappan och sonen som jämt kommer in under deras långpromenader. Sonen är kanske två och världens sötaste och de vill aldrig köpa nåt, utan bara smaka en enda liten sked av the chocolate-gelato, för då sköter sig sonen hela dagen sen. Och det märks för han fullkomligt skiner upp så fort man räcker honom skeden och sen säger han "Faankyuu" och så går de ut igen och man är kvar med parvelns leende i hela sig.
.
5. Den äldre herren som pratar så himla tyst men ändå jämt ska prata, så man fattar aldrig vad han säger men han envisas ändå med att säga saker hela tiden. Han köper aldrig något utan ska bara ha en servett och ibland har han kommit in med blodstreck över hela kinderna som att han inte vet hur man rakar sig, eller som att han kanske har en väldigt gammal rakhyvel. Gör också lite ont.
.
6. Den jättetunna lilla uteliggar-tjejen med BobMarley-mössa och ca tre tänder kvar i munnen som luktar jättestarkt av kiss och sånt men är så himla gullig och glad och räknar upp sina sedlar och mynt med stor försiktighet och sedan frågar hur mycket hon får för sina sju dollar. Man ger henne fyra scoops och ser hur hela hennes vecka är gjord.
.
7. Den stora svarta unga mannen som alltid dansar och sjunger till musiken från affären intill. När han kommer förbi höjer de volymen och han kan varenda låt utantill och börjar jamma iväg helt utan att vilja något annat än bara lyssna på bra musik. Han försöker inte få pengar eller causa a scene. Ibland har han trasiga byxor och pirathatt på sig och jag är inte helt säker på om han är hemlös eller bor någonstans i krokarna.
.
8. Tommy, en fotograf som också säljer sina foton tvärsemot och alltid säger "Come by afterwards, brighten my day!" och så köper han tre kulor glass och frågar hur jag mår, och säger mitt namn i varje mening, som att jag är världens viktigaste. En gång fotade han mig också och höll på att fixa mitt ansikte så det var i rätt vinkel i solljuset och när jag frågade om det blev bra sa han "can't go wrong with those eyes".
.
9. Hank Moody's dotter, Madeleine som hon heter, som jag nu blivit vän med ju(ish). Hon kommer alltid in i fina sommarklänningar och enorma solglasögon och köper one scoop of hazelnut geltao in a cup please.
.
10. Italienaren som jämt säljer mat, fiffigt nog, till alla oss som inte kan lämna affären för att gå på lunchrast. Han är liten och dödsseriös, som att han säljer årets mest prestigefyllda kycklingdelikatess. Han har kockhatt och en liten låda fylld med matlådor som han drar bakom sig, men det komiska är att han alltid säljer samma rätt. Alltid exakt samma. Han kommer in med all sin stolthet, ler stort och säger på bruten engelska "Hello Lady, today I have a Rotisserié chicken, very delicious." Jag har svårt att hålla tillbaks skratt varje gång.
.
11. Dave the gelato-maker. Han som gör glassen varje morgon. Han kollar på South Park eller Family Guy samtidigt och skrattar alltid jättehögt, sen när han kommer ner med golfbilen och lastar ur all glass säger han alltid något om hur lyckliga vi är som jobbar PÅ STRANDEN (och det är fint, tycker jag, med folk som uppskattar sånt trots att de varit där i massa år). Sen säger han "ten out of ten men agree" och jag frågar "about what" och han säger "that you're beautiful." Han saknar en tand och har vildvuxet skägg och älskar sitt liv. På sin fyra timmars lunchrast åker han själv ner till stranden och kastar frisbee, eller så dricker han sex öl och röker en joint. Han äger ett eget företag som han jobbar på på eftermiddagarna så han får göra vad han vill, säger han, och sen frågar han vad jag ska bli när jag blir stor. A scandinavian spy, tippar han på.
.
12. När Harry Perry (han i headern) rullar förbi och jag går ut och klappar händerna och visslar och han stannar upp och spelar ett gitarr-riff för mig och säger sin enda svenska line: "Kärleken kommer till dig!". Fast ibland glömmer han bort hur man säger det på svenska och så säger han love will come to you.
Och jag tänker att den har nog redan kommit.


Man önskar att man blir en fyr själv någon gång.

Kategori: Allmänt

.
.
Av någon anledning har jag svårt att formulera mig för tillfället. Svårt att sätta mig ner och komma underfund med vad jag tänker om saker egentligen. Kanske borde jag inte tänka så mycket, kanske borde tiden bara få flyga förbi och jag flyga med den. Saker som händer händer och sånt som inte händer kanske aldrig skulle det från början. Jag har egentligen faktiskt (egentligen och faktiskt är två av mina favoritord - faktiskt) ingen aning om vad jag bör och inte bör göra. Jag vet inte heller var jag kommer befinna mig - både rent fysiskt men också mentalt - en månad från nu. A month from now, alltså. Jag har börjat prata svengelska. Folk frågar ibland om jag tänker på engelska eller svenska. Men man tänker väl snarare i bilder än i ord? Ord är för långsamma. Tankar är ett medvetande och de rör sig snabbare än man kan prata eller skriva. Ord är ju formuleringar av det som inte har blivit formulerat än, men redan hänt inne i hjärnan. Väl? Men jag svarar att jag nog tänker på båda, beroende på vilka jag pratar med och var jag är och så. Och vem jag tänker på.
.
Just nu ser jag bilder av kullerstenar och guacamole och min mamma. Kullerstenar därför att jag plötsligt vill till Paris på vägen hem, kanske ska. Guacamole för att jag just har köpt tio avocador (avocados? avocadosar? hur många gånger har jag haft den här konversationen med folk, men vad har vi nånsin kommit fram till? minns ej) och tänkte ha avocadofest i min ensamhet (pappa är iväg nånstans, vad vet jag? jag tycker om att vara själv. kanske? i någon dag sådär iallafall. om det är något jag har lärt mig i denhär stan är det att vara med mig själv. att kunna trivas i mitt eget sällskap. sånt kräver lite träning faktiskt).
Märks det att jag gillar paranteser? Tycker de är finurliga.
Mamma tänker jag på därför att jag läste den här och plötsligt började gråta:
.
http://www.dn.se/kultur-noje/johan-croneman-hon-ar-som-en-fyr-i-mitt-liv-vad-som-an-hander-hur-langt-bort-jag
(copypastea! nej jag vet såklart inte hur man gör länkar. vad tror ni om mig egentligen - faktiskt?)
.
Jag gillar att gråta också har jag kommit fram till. Men bara när ingen ser på. Jag hatar att gråta inför folk. Tycker det är nåt man gör när man är ensam och inte behöver förklara. Tårar ska aldrig behöva förklaras, de ska bara hända, och det ska vara skönt när det händer, inte jobbigt.
(Sa Marika tårögt)

BIANCIBOI

Kategori: Allmänt

Syster, David och Jane har just varit här i några dagar. Fullt upp, full tupp. Jag har blivit waitress, vi har bbq:at på boardwalken, ätit megafrukostar OCH min cykel (och bästa vän i denna onda onda värld, som egentligen är så himla god <3) BLEV STULEN HÄROMNATTEN. Jag bet mina naglar och sörjde min förlorade bebis, postade bilder i ett lost&found-forum och skämdes över min egen idioti (hade förmodligen inte låst ordentligt, och hade råkat lämna henne utanför garaget i massa timmar, när jag från början bara skulle springa upp och hämta något).
Men, hör och häpna! 20 timmar senare står hon låst på exakt samma ställe igen i perfekt form utom att någon har snott de ändå himla okaraktäristiska rosa pompomsen som satt fast i styret.
Kontentan av detta? Det finns hopp för mänskligheten. ELLER så har jag en obehaglig stalker som kan min kod till låset och leker lekar med mig?
Hursomhelst är jag återförenad med min Venice-bästis. Älskade Bianca <3
.

houses in a row

Kategori: Allmänt

Har haft en miljon intressanta saker i hjärnan som jag har tänkt att jag ska sätta mig ner och formulera, men nu är allt som bortblåst. Denhär veckan är jag in for 50-nånting timmars arbete, English-finals och två creative-stories. Plus att min syster och hennes pojkvän och vår faster glider in någon gång i dagarna.
Finns inte så mycket utrymme för kreativitet och emotionella (eller intellektuella-eh-ish) utrop.
Men jag är glad ändå!

si3:s kampenhet

Kategori: Allmänt

För ett år sen exakt tog jag studenten!
.


Sen dess har jag varit hundra kilo mer förvirrad än någonsin förut, lärt mig jättemycket men enbart känt mig dummare, insett en miljon saker men glömt bort dem igen och varit brutalt rädd men ändå taggad. Och det är stämningen fortfarande. Så himla märkligt att inte vara barn och gå i obligatorisk skola längre. Att inte ha en aning om vad i hela friden man håller på med. Men kul också. HEJDÅ.

sputnik sweetheart

Kategori: Allmänt

"And it came to me then. That we were wonderful traveling companions but in the end no more than lonely lumps of metal in their own separate orbits. From far off they look like beautiful shooting stars, but in reality they're nothing more than prisons, where each of us is locked up alone, going nowhere. When the orbits of these two satellites of ours happened to cross paths we could be together. Maybe even open our hearts to each other. But that was only for the briefest moment. In the next instant we'd be in absolute solitude. Until we burned up and became nothing."

Ung

Kategori: Allmänt

Äter nötter som smakar kaviar, dricker kallt kaffe, läser obehaglig bok och har nackspärr. Your average monday morning alltså. Denhär veckan var jag scheduled to work varje dag. Vart tog livet vägen? Lyckades dock byta bort morgondagen, vilket enablar mig att åka till disneyland med zarcex + massa andra individer. Får se om det blir av dock.
Dethär med att vara ensam hemma är inget för mig. Ingen man kan fråga hur man stretchar bort nackspärr (DET GÖR JÄTTEONT FAKTISKT) eller skratta åt trasiga rör med (mitt kök svämmade över förra helgen och jag ville gråta. correction: jag grät. lika mycket som köket grät). Caveman från boardwalken gav mig en kram för första gången igår, no doubt för att det lyste ensamhet om mig. Sen frågade han om jag ville gå ut och dricka öl vilket jag artigt avböjde. Karlar.
En kompis från Sverige är på genomresa (a true first!) och igår åkte jag upp till Hollywood Hills med henne för att visa vyn. Sen drack jag okända människors öl på en rökig liten bar på Abbot Kinney. Erin och Shaun har en regel att man får dricka öl som står orörd på ett bord om man ser när människor lämnar dem och sen inte kommer tillbaks på en kvart. Vilket var precis vad som hände. Gratisfylla och kvällen innan memorial-day och idag ska vi barbecua hos en annan granne.
Livet här är litet, på nåt vis. Även fast staden är stor så håller man sig till the neighborhood på ett sätt som man inte gör hemma. Därmed är staden ändå liten, och livet ganska upprepande. Sen de få gånger man cruisar längs en smockfull Hollywood Boulevard vid elvatiden på memorial-night känns det annorlunda. Man höjer radion och glider nerför backarna i Hollywood Hills, svänger höger på Sunset för att visa reklamskyltarna och den gula bussen, svänger vänster på en bakgata för att komma runt till Hollywood Boulevard och suga in storstadshetsen, för att sedan göra en u-turn och cruisa genom ett dödstyst Beverly Hills och på konstiga avenyer där ingenting händer trots att man är i en av världens största metropoler.
Det är en så sjukt konstig plats dethär. Och en så sjukt ensam. Och jag ville förstå varför varenda sång man hör på radio handlar om California, jag var nyfiken, men jag tror jag förstår nu. Jag tror jag har listat ut vad jag ville lista ut och åstadkommit vad jag ville åstadkomma och jag tror jag vill vidare. Vill inte vara still här, vill inte vara still nånstans. Är för ung. Du trampar vatten, sa Shaun. Jag tycker hemskt mycket om Shaun.

kvinnan i mitt liv

Kategori: Allmänt

.
Fick frågan nyligen om jag hade någon idol. Saknar sådana frågor. Sådana där enkelriktade, roliga frågor, typ: vilken är din favoritfärg? favoriträtt? bästa kompis? osv.
När jag var liten svarade jag alltid att min syster var min idol, vilket visserligen fortfarande är sant också. Men nu svarar jag oftast Håkan Hellström. Och denhär gången var jag förstås tvungen att lägga till min Creative Writing-lärare.
Vad jag har kommit fram till att det handlar om, för att jag ska beundra någon alltså, är inte någon som har talang eller någon som är snygg och cool.
Det handlar om folk som har kommit snäppet längre i att lista ut vad livet handlar om.
Folk som inte därmed sätter sig på en högre nivå och agerar auktoritärt och snobbigt, utan ägnar stor del av sin tid åt att försöka förmedla vad de kommit fram till till andra - vare sig uttalat eller genom kärleksfulla gester och vackert formulerade tankar.
Och bortsett från Håkis, CreativeWriting-grabben, Ghandi och typ Einstein så vet jag en. En som är så nära mig (och som jag alltid kan luta mig mot och prata med och fråga och kramas med) att jag ofta tänker att jag måste vara den lyckligaste personen i världen.
Min mor! Hon, mer än någon annan människa jag någonsin träffat eller ens hört talas om, har förstått vad livet går ut på!
Det finns ingen så stabil, vacker, vänlig, tålmodig, omhändertagande, världsvan, klok, omtänksam, kramgod och genuint bra person som hon.
She's the one, helt enkelt.
Denny kan skratta gott åt sitt kap.
.
Grattis på mors dag fina du <3
.
Jag älskar dig.

sånt man vet

Kategori: Allmänt

Det har hänt så mycket saker i min hjärna de senaste veckorna att jag inte kunnat urskilja nånting. Inte kunnat komma fram till nånting, formulera nånting eller huvudtaget trassla ut mig själv ur vad det än som håller på att hända. Det har varit intensivt på ett sätt jag inte varit med om förut. Nåt har hänt, och jag är inte mig själv. Eller så är jag mer mig själv än någonsin. Det råa, avskalade, hänsynslösa självet. Och idag, nyss, kom jag fram till något. Något jag är mer säker på än vad jag varit på någonting annat sen jag kom hit. Nämligen att jag inte vill vara här längre.
Problemet är bara att jag inte vet om det är jag som talar eller en bakfylleångest blandat med ensamhet. Kanske hamnar jag rätt igen i hjärnan, om den nu nånsin kan vara rätt, om en hjärna kan sånt, och så kommer pappa tillbaks nästa vecka och så ångrar jag tillbaka mig. Så jag väntar en vecka, även fast jag inbillar mig att jag är stensäker.

Huckleberry Finn

Kategori: Allmänt

Det är lördagkväll och jag har nog feber. Det var väl på tiden kanske, det har säkert gått flera månader sen sist.
.
Kan någon skriva min uppsats åt mig? Det är ju synd om mig, ni borde säga ja.
Och när man är sjuk blir ungefär allt meningslöst.

skönhet och depression

Kategori: Allmänt

Idag är jag bakfull så det sjunger om det, efter ca världens bästa utekväll igår som jag dessvärre knappt kommer ihåg. En torsdag i månaden har de art crawl här i krokarna, som jag sa, och igår lyckades vi på något sätt smyga förbi världens längsta kö och glida in på något företags special event med gratis öl och mat och ett band som heter Allah-Las som beräknas vara the next big thing. Jag minns ett enormt bröst, alltså en skulptur, som folk höll på att klättra runt på, ett rum där man fick ha 3d-brillor och vandra runt bland låtsasplaneter, och en ritsession med laserpinne på en svart duk. Resten är oklart, men ni hör ju hur lovande det låter. Jag hade förmodligen kalaskul.
Så bakfylla och det faktum att jag just läste ut Cather in the Rye, deppigaste boken i världshistorien, gör mig märklig till mods. Eller alltså,boken är hur fin som helst, men väldigt tung på sitt vis. Därmed är det enda jag vill göra ligga i sängen med någon bredvid mig och äta apelsiner och prata om tunga saker, eller inte prata om tunga saker, typ, men inte om otunga och löjliga saker heller, för mycket av det känns ovanligt oväsentligt av någon anledning - men istället jobbar jag.
På fredagar jobbar jag oftast båda jobben, med en lång lunchpaus emellan. I pausen har jag ätit kronärtskocka och stirrat på en tom skärm och varit på banken. För första gången sen jag kom hit har jag lite pengar. Fast bara lite. Yttepytte. Och en ny vän har jag fått, i form av Hank Moodys dotter. Alltså hon som spelar henne i serien. Hon kommer in och köper glass hos mig ibland och idag bytte vi nummer och ska hänga. Och det är bra, för Marc flyr sin kos om några veckor och Erin är jämt upptagen, och resten bryr jag mig inte så mycket om när det kommer till kritan. Kanske.
Erin jobbar förövrigt för sin idol nu. Jag tycker så mycket om Erin. Hon är å ena sidan your average american teenager: svär mycket och säger "lol" och "like" i varje mening, är jämt sen, pratar hyfsat mycket skit om folk och gör ganska dåligt ifrån sig i skolan tror jag. Men hon är smart och rolig och driven som attans, när hon vill vara det. Hon kommer från Rhode Island och växte upp med tron om att hon aldrig skulle åstadkomma någonting eller komma därifrån, och därför är hon jämt så himla nöjd över att hon bor på Venice Beach och gör häftiga saker och har en snygg pojkvän. Och det ska man ju vara! Nöjd alltså. Där man är. Och nu internshippar hon för en kvinna hon avgudat sen hon var tretton, och varje gång jag träffar henne är hon alldeles extatisk över allt nytt som har hänt. Fast samtidigt är det lite disheartening säger hon, för det visar sig att kvinnan i fråga egentligen inte gör nästan nånting själv, det är hennes workers som gör allt, och hon själv är bara ute och super hela tiden och vaknar klockan två om dagarna när Erin och de andra redan har jobbat i massa timmar.
Och så är det väl antar jag. När man kommer nära saker är de inte så glammiga som man tror. Beauty doesn't exist except from a distance, säger min creative-lärare. Det är nog lite så med allt. Hollywood, tillexempel, är faktiskt en ganska rutten plats. Och Hank Moodys dotter är bara en liten trevlig nittonåring som är lika förvirrad som jag, when it comes down to it.
Och nu har det kommit down till att jag ska fara iväg till piren och Rusty's och dö i massa timmar. Sova har sällan varit en så lockande tanke.

träd

Kategori: Allmänt

bästa jag läst ungefär nånsin

Kategori: Allmänt

https://www.flashback.org/t1871913p14
.
som den teknikern jag är kan jag inte ens göra en vettig länk. men copypastea adressen i ny ruta. lovar att det är värt det, kan typ inte andas för att jag har så kul här borta.
.
i övrigt? det är venice art crawl idag och jag och erin tänker dra fenomenet ett steg längre. vi ska måla oss över hela kroppen och vara crawling pieces of art. eller okej, det är mest min plan. och hippsomhapp har vi båda blivit nyttighetsmonster så när jag föreslog lunch and drinks efter jobbet sa hon: you mean veggies and vodka?
så aa. så ser min torsdag ut.
adieu.
.

gone gone gone

Kategori: Allmänt

.
Viktor och Venedig.
.
Och nu är jag så himla ensam igen.
Men det är man väl å andra sidan alltid.
Eller 'alltid' som i hela livet, fast inte som i varje dag.
Kanske?

finheter en fredagsnatt sådär:

Kategori: Allmänt

1. Granne med kontoret på boardwalken bor en liten liten parvel. Han är två år och brunögd och heter Jacob. Världens sötaste lilla man, seriöst. En gång hade jag en diskussion med honom om min cykel och hans cykel. Han kollade på min och sa: Attaa Bike! Och sen på sin egen och sa: Aaah Bike. Sedan upprepades detta cirka tio gånger innan jag var tvungen att avrunda för att jag skulle iväg på Attaa Bike. Sen har vi inte hängt så mycket, förrän häromdagen, då hade vi en redig konversation om alla möjliga viktigheter. Han stod på balkogen/pation och hade huvudet i armbågarna och försökte säga något i stil med: "Hey, so how's it going?" tror jag, fast på en tvåårings fantastiska språk. Han verkligen gestikulerade och försökte liksom vara lite cool. Sen gav han mig en mentos och pratade om dinosaurier och när jag skulle gå fick jag minst fem slängpussar. Dog lite. Dethär är min nya bästis, for realsies.
.
2. Delfingrannen här i lägenheten gör mig alltid glad i hela själen när han postar saker i husets facebookgrupp. Han har stenkoll på alla i huset, fast på ett oläskigt och faderligt sätt. När det var Coachella postade han en peppig text om festivaler och passade även på att påpeka hur smart det var att använda tvättstugan den helgen eftersom massa individer skulle vara borta då. En annan gång uppmuntrade han alla att gå ut i the courtyard och spana in de nyfödda kolibriungarna i fågelboet i det högsta trädet till vänster, från bakdörren sett. Han postade även en bild på dessa arma figurer (inte de sötase i stan måste erkännas, i sin infancy, men ändå...). Och idag kom han förbi N'ice Cream med två vänner från high school, vilket i sig är en bra sak, för alla gånger jag träffar någon som har vänner kvar från high school blir jag alldeles tokglad. Vill ha kvar alla mina också ju. Jag bjöd karln och hans kamrater på citronsorbet och han tackade vänligt och la något i min tip-jar. Efteråt insåg jag att det var en 5dollar-sedel, vilket aldrig återfunnits i min tip-jar förut och förmodligen aldrig kommer göra det igen. Bästa grannen i världshistorien verkligen.
.
3. Mamma berättade att hon har startat en bokcirkel hemma i Sverige, för att hon blev så avundsjuk på någon hon kände som jämt skulle på bokmöten. Hon ville också. Förutom min moster och några andra fina vänner till min mor är Jennifers mamma med. Jag och Jennifer träffades i sandlådan när vi var fyra och sen dess har vi varit bästisar, och våra mammor har växt ihop lite i takt med oss, och även fast jag är här borta på andra sidan Atlanten och Jennifer spårar på andra håll så har de nu hittat på att de ska ses på bokmöten lite då och då. Böcker, mammor och Jennifer i samma historia alltså. Finare får man leta efter.
.
4. Viktor sover flera timmar efter att jag har gått upp, och sitter alltid kvar vid datorn när jag har gått och lagt mig. Häromnatten vaknade jag och skulle dricka ett glas vatten och då satt han fortfarande uppe, klockan var väl ett eller så, och han såg himla koncentrerad ut framför sin lilla skärm. Jag gick för att se vad han höll på med, och det visade sig att han kollade på naturprogram: BBC Life. Avsnittet var "Reptiles and Amphibias" och just då kom en orm-kvinna upp ur en snödriva. Alla andra ormar tävlade om att få para sig med henne och Viktor var helt fascinerad. Och nu är det fredagsnatt och han sitter och väntar på att jag ska komma och kolla på ett avsnitt som heter "Hunters and the Hunted". Du kommer älska det här Marika. Det är så jävla sjukt!!! Kameleonten måste vara det sjukaste djuret i hela världen. Kolla tungan! Waaah. Jag fattar inteeee.
Typ så.
.
Det var allt jag ville säga. Saker som är fina helt enkelt.
Godnatt.

onsdi

Kategori: Allmänt

Idag surfade jag! Bland rockor och delfiner och, as it happens, jamaicaner. Det var nedrans fint alltihop och solen sken och nu ser jag ut som en av rockorna ungefär, färgmässigt alltså, i ansiktet. Men det var det värt. En gång på ungefär tre timmar lyckades jag ställa mig upp och rida en våg, men mitt i euforin dök en fräknig karl upp ur vattnet, precis framför mig, och jag tvingades hoppa av min bräda och rycka med mig den så den flög över huvudet på honom, för att undvika kollision och möjligt dödsfall. Min bräda, säger jag, för jag har en alldeles egen nu. Stor och fluffig och inte helt super-riktig, utan gjord av skum typ. Men bra för nybörjare. Jag har inte döpt honom än, men det kommer nog när vi lär känna varann lite bättre. Av någon anledning tänker jag Kent, vilket ju är ett fruktansvärt oattraktivt namn för en bräda egentligen?
.
Efteråt frågade Viktor om jag vill låna hans skateboard men det ville jag absolut inte. Jag är mer rädd för marken än för vattnet sa jag. Kanske för att man är mer rädd för saker man känner till än de man inte känner till? Mer rädd för saker som så uppenbart är hårda och smärtsamma än det som är konstigt och oklart? Om man inte vet hur det kommer sluta är det ju ingen idé att gå runt och vara orolig.
.
Jag går överhuvudtaget inte runt och är orolig särskilt ofta. Ännu mindre när jag bor här tror jag. Jag tänker att det löser sig, och gör det inte det så flyr jag landet. Hejhopp. Känner i halva mig att jag vill fly landet nu, oavsett. Eller jag nostalgitrippar ju, det har jag gjort ända sen VickeVire intog lägenheten med sin klumpiga och totalt förvirrade pojk-charm, och det gör att jag vill hem. Till allt som är bekant och vardagligt, fast samtidigt romantiserat och överhypeat i mitt drömska huvud.
Och efter surfingen lyssnade vi på Håkan Hellström (och lite på Veronica Maggio och Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros. Herre vad sån svensk musik är peppig) på högsta volym på kontoret, medan vi dansade runt med dammvippor och drack ginger-ale i solnedgången.
Det var en bra dag alltså.

det är fint här och jag är veligare än någonsin, gällande precis allt, men jag mår bra ändå tror jag. och viktor är söt.

Kategori: Allmänt

.
.
.
.

seaweed

Kategori: Allmänt

Såhär såg jag ut för typ exakt ett år sen. Vet inte exakta datumet men det var väl runt nu, om inte ännu lite senare. Den kvällen dansade för vilt och mitt knä gick sönder. Det är fortfarande trasigt som tusan har jag märkt. Brutet i två nästan, det knäcker fasligt högt när jag böjer och vrider på det. Men what to do? En kvinna kan inte sluta gå bara för att hon har ont i knät, funkante så.
Saknar iallafall de här tre. Fina fina personer. Nostalgi är en bra sak. Kanske väcker Viktors närhet min nostalgi till liv. Han sitter och spelar gitarr och vi skrattar åt gamla saker och säger att högstadiet var helt galet och är rädda för framtiden och funderar och spelar in fula videos. Det är lite som att mitt förflutna är här och hälsar på. Och det tycker jag om.