Man önskar att man blir en fyr själv någon gång.
Kategori: Allmänt
.
.
Av någon anledning har jag svårt att formulera mig för tillfället. Svårt att sätta mig ner och komma underfund med vad jag tänker om saker egentligen. Kanske borde jag inte tänka så mycket, kanske borde tiden bara få flyga förbi och jag flyga med den. Saker som händer händer och sånt som inte händer kanske aldrig skulle det från början. Jag har egentligen faktiskt (egentligen och faktiskt är två av mina favoritord - faktiskt) ingen aning om vad jag bör och inte bör göra. Jag vet inte heller var jag kommer befinna mig - både rent fysiskt men också mentalt - en månad från nu. A month from now, alltså. Jag har börjat prata svengelska. Folk frågar ibland om jag tänker på engelska eller svenska. Men man tänker väl snarare i bilder än i ord? Ord är för långsamma. Tankar är ett medvetande och de rör sig snabbare än man kan prata eller skriva. Ord är ju formuleringar av det som inte har blivit formulerat än, men redan hänt inne i hjärnan. Väl? Men jag svarar att jag nog tänker på båda, beroende på vilka jag pratar med och var jag är och så. Och vem jag tänker på.
.
Just nu ser jag bilder av kullerstenar och guacamole och min mamma. Kullerstenar därför att jag plötsligt vill till Paris på vägen hem, kanske ska. Guacamole för att jag just har köpt tio avocador (avocados? avocadosar? hur många gånger har jag haft den här konversationen med folk, men vad har vi nånsin kommit fram till? minns ej) och tänkte ha avocadofest i min ensamhet (pappa är iväg nånstans, vad vet jag? jag tycker om att vara själv. kanske? i någon dag sådär iallafall. om det är något jag har lärt mig i denhär stan är det att vara med mig själv. att kunna trivas i mitt eget sällskap. sånt kräver lite träning faktiskt).
Märks det att jag gillar paranteser? Tycker de är finurliga.
Mamma tänker jag på därför att jag läste den här och plötsligt började gråta:
.
http://www.dn.se/kultur-noje/johan-croneman-hon-ar-som-en-fyr-i-mitt-liv-vad-som-an-hander-hur-langt-bort-jag
(copypastea! nej jag vet såklart inte hur man gör länkar. vad tror ni om mig egentligen - faktiskt?)
(copypastea! nej jag vet såklart inte hur man gör länkar. vad tror ni om mig egentligen - faktiskt?)
.
Jag gillar att gråta också har jag kommit fram till. Men bara när ingen ser på. Jag hatar att gråta inför folk. Tycker det är nåt man gör när man är ensam och inte behöver förklara. Tårar ska aldrig behöva förklaras, de ska bara hända, och det ska vara skönt när det händer, inte jobbigt.
(Sa Marika tårögt)
