skönhet och depression
Kategori: Allmänt
Så bakfylla och det faktum att jag just läste ut Cather in the Rye, deppigaste boken i världshistorien, gör mig märklig till mods. Eller alltså,boken är hur fin som helst, men väldigt tung på sitt vis. Därmed är det enda jag vill göra ligga i sängen med någon bredvid mig och äta apelsiner och prata om tunga saker, eller inte prata om tunga saker, typ, men inte om otunga och löjliga saker heller, för mycket av det känns ovanligt oväsentligt av någon anledning - men istället jobbar jag.
På fredagar jobbar jag oftast båda jobben, med en lång lunchpaus emellan. I pausen har jag ätit kronärtskocka och stirrat på en tom skärm och varit på banken. För första gången sen jag kom hit har jag lite pengar. Fast bara lite. Yttepytte. Och en ny vän har jag fått, i form av Hank Moodys dotter. Alltså hon som spelar henne i serien. Hon kommer in och köper glass hos mig ibland och idag bytte vi nummer och ska hänga. Och det är bra, för Marc flyr sin kos om några veckor och Erin är jämt upptagen, och resten bryr jag mig inte så mycket om när det kommer till kritan. Kanske.
Erin jobbar förövrigt för sin idol nu. Jag tycker så mycket om Erin. Hon är å ena sidan your average american teenager: svär mycket och säger "lol" och "like" i varje mening, är jämt sen, pratar hyfsat mycket skit om folk och gör ganska dåligt ifrån sig i skolan tror jag. Men hon är smart och rolig och driven som attans, när hon vill vara det. Hon kommer från Rhode Island och växte upp med tron om att hon aldrig skulle åstadkomma någonting eller komma därifrån, och därför är hon jämt så himla nöjd över att hon bor på Venice Beach och gör häftiga saker och har en snygg pojkvän. Och det ska man ju vara! Nöjd alltså. Där man är. Och nu internshippar hon för en kvinna hon avgudat sen hon var tretton, och varje gång jag träffar henne är hon alldeles extatisk över allt nytt som har hänt. Fast samtidigt är det lite disheartening säger hon, för det visar sig att kvinnan i fråga egentligen inte gör nästan nånting själv, det är hennes workers som gör allt, och hon själv är bara ute och super hela tiden och vaknar klockan två om dagarna när Erin och de andra redan har jobbat i massa timmar.
Och så är det väl antar jag. När man kommer nära saker är de inte så glammiga som man tror. Beauty doesn't exist except from a distance, säger min creative-lärare. Det är nog lite så med allt. Hollywood, tillexempel, är faktiskt en ganska rutten plats. Och Hank Moodys dotter är bara en liten trevlig nittonåring som är lika förvirrad som jag, when it comes down to it.
Och nu har det kommit down till att jag ska fara iväg till piren och Rusty's och dö i massa timmar. Sova har sällan varit en så lockande tanke.
