onsdi
Kategori: Allmänt
.
Efteråt frågade Viktor om jag vill låna hans skateboard men det ville jag absolut inte. Jag är mer rädd för marken än för vattnet sa jag. Kanske för att man är mer rädd för saker man känner till än de man inte känner till? Mer rädd för saker som så uppenbart är hårda och smärtsamma än det som är konstigt och oklart? Om man inte vet hur det kommer sluta är det ju ingen idé att gå runt och vara orolig.
.
Jag går överhuvudtaget inte runt och är orolig särskilt ofta. Ännu mindre när jag bor här tror jag. Jag tänker att det löser sig, och gör det inte det så flyr jag landet. Hejhopp. Känner i halva mig att jag vill fly landet nu, oavsett. Eller jag nostalgitrippar ju, det har jag gjort ända sen VickeVire intog lägenheten med sin klumpiga och totalt förvirrade pojk-charm, och det gör att jag vill hem. Till allt som är bekant och vardagligt, fast samtidigt romantiserat och överhypeat i mitt drömska huvud.
Och efter surfingen lyssnade vi på Håkan Hellström (och lite på Veronica Maggio och Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros. Herre vad sån svensk musik är peppig) på högsta volym på kontoret, medan vi dansade runt med dammvippor och drack ginger-ale i solnedgången.
Och efter surfingen lyssnade vi på Håkan Hellström (och lite på Veronica Maggio och Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros. Herre vad sån svensk musik är peppig) på högsta volym på kontoret, medan vi dansade runt med dammvippor och drack ginger-ale i solnedgången.
Det var en bra dag alltså.