för min del spenderades flygresan i smärre panik. inte för att jag flög, vilket ibland kan vara fallet (kommer aldrig riktigt vänja mig vid tanken på att jag sitter 10000 meter över atlanten i en fåtölj och kollar på film, med ett antal hundra andra. det går liksom inte ihop i min hjärna), utan för att jag nog verkligen inte hade trott att vi skulle komma med. jag satt och recitade allt jag hade glömt att ta med, allt jag glömt att göra innan jag åkte och alla jag borde pussat mer på. sen dagdrömde jag om hur det skulle vara när samma människor kom och hälsade på mig i la och jag skulle ha blivit en riktig typisk california gurl, ala katy perry.

jennifer sov. inget moraliskt stöd därifrån inte. när vi skulle landa väckte jag henne och tvingade henne sätta på "empire state of mind" på högsta på hennes iphone och då kändes allt plötsligt FETT. här är vi, i världens bästa stad, utan några tider att passa eller plikter att utföra. det tog oss tre timmar att navigera oss ut ut till woodside, queens, där vi möttes av två av mina kusiner. de kollade på pretty little liars med oss tills uncle cliff kom hem och lagade cornonthecobs. efter en sömnig promis runt kvarteret var klockan runt tre på natten svensk tid och jag som varken hade sovit på planet eller ordentligt natten innan (resepanik och en konstig längtig fylla och mystiska missaplanetdrömmar) var extremt redo att gå och lägga mig. men då tyckte cliff att vi skulle hoppa in i hans maruijanaluktande bil och åka och köpa en mobil. där stod jag på ett såntdär obehagligt stort köpcenter som säljer allt som är äckligt och konstigt och säljer det alldeles för billigt och där personalen ser ut som tomögda zombies och som vanligtvis ger mig käkreflexer, rinnig och röd i ögonen, snurrig och totalt utan rumsuppfattning, och skulle försöka göra en bra deal på mobiltelefoner.

jag köpte en ful röd sak som jag inte fattar hur man använder och sen åkte vi hem och cliff pekade ut empire state building och jag och jennifer borstade tänderna i ett lika weedluktande badrum och däckade sedan i hans säng, som lutar åt fel håll. så att man sover med huvudet under fötterna liksom.

efter fjorton timmar av sån sömn packade vi två mindre väskor och begav oss mot times square. här sitter vi nu på ett starbucks med ryggvärk och fortfarande en spöklik jetlag och är lite konstiga till mods, men ändå rätt stabila. snart ska vi catcha en buss mot upstate, albany. där väntar mina knäppa kusiner i ett mansion med en uppfart på en kilometer och en hage full av getter och alpacor (typ lamadjur).

så så är det med oss.