madkeso

en fiskares bästa vän

Kategori: Allmänt

Det är annandagen och jag tänkte återgå till vanligheten genom att få lite jobb undanstökat och svara på lite mejl och rensa upp lite och sådär. Istället har jag suttit inne hela dagen och skypeat med viktiga personer och hinkat glögg. Det går bra nu. Klockan sju på kvällen finner jag plötsligt mig själv smålullig och sömnig och inte alls i stånd att skicka jobbmejl eller kolla upp viktigheter. 

Ska ägna resterande tid åt att beundra mina juliga naglar (fulla av snöflingor och guldstjärnor och presentsnören. ish.) och kolla på Home Alone. Spola tillbaks ca tio gånger till scenen när Kevin tappar båda matkassar och heja på som tusan när tjuvarna halkar runt i alla hans fällor. Men först ska jag väl lämna tillbaka julgranen till Jeff and Julio. Tycker fortfarande de kan skänka den till oss på heltid egentligen, de har ju för tusan tre andra. Vem skaffar fyra julgranar? Jeff och Julio gör. Vem skaffar noll? Jag och pappa gör. Vi är inte så himla juliga av oss, nej. Fast jag har glömt berätta att jag faktiskt fick en present av pappa. Vi strosade runt på boardwalken och han kom plötsligt på att jag borde få mig en klapp. "I have 16 dollars in my pocket, what can I get for you?" undrade han artigt och jag funderade ett slag och kom bara på att jag ville ha en såndär mysig hippietjocktröja som alla Venice-bor glider runt i, men den kostar 35 minst, så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Glass kanske, tänkte jag. Men så gick vi förbi en spågumma som erbjöd sig att spå oss båda i handflatorna för 15 dollar. Perfekt, tänkte vi. Dessvärre fick pappa en jättespännande framtid utmejslad medan min löd ungefär såhär: Du kommer leva länge, gifta dig om tio år, få tvillingar (kul iförsig?) och jobba med något kreativt. WOW vad vågat förutspått av henne. Ungefär lika spännande som vårt gamla hus på Venice Boulevard. Karate-ointressant, om än fint och trevligt. Hon avrundade sessionen med att mer eller mindre skrika åt mig att jag HAVE TO BE MORE PATIENT. Om tre år skulle allt lösa sig, sa hon, tills dess fick jag inte vara så spontan och otålig och rak på sak. Jag måste lugna mig lite tydligen. 

TÄNK OM JAG INTE VILL DET RAA.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: