En fin grej som just hände: Jag låg och tyckte synd om mig själv i sängen, läste en dålig chiclit bok som pappas kompis lämnat efter sig och halvyrade om konstiga saker. Plötsligt höjdes musiken från undervåningen till typ tio gånger så högt. Jag kunde inte koncentrera mig på boken längre och kunde absolut inte sova men orkade inte gå ner och sänka, låg mest och lyssnade. Det var mest såndär musik som pappa har lyssnat på sen jag var bebis. Sån jag aldrig har lyssnat på själv men alltid har gillat ändå därför att den påminner mig om honom och för att den faktiskt är svinbra, bara inte sånt jag vanligtvis väljer att lyssna på. Efter att jag hade legat där och tänkt på hur det var när han hade hus på Gotland och vi brukade ligga på lastdelen av en gammal truck och gömma oss för poliserna och titta på stjärnorna när han körde till nattklubben i Visby Gästhamn eller när jag och min syster sov på varsin madrass under hans ovanligt höga säng i ett ombyggt garage i Bromma eller när han var i Afrika i ett år och brukade ringa från brusiga telefoner i konstiga länder man inte kunde uttala, bestämde jag mig för att gå ner och se vad som stod på. Alltså vi har ju faktiskt en crazy cat lady neighbour som är högst oförutsägbar gällande hur hon ska reagera på saker, och musiken blastade bokstavligen väggarna så att de skakade, så jag tänkte att han kanske skulle sänka lite om inte annat för hennes katters skull.

Jag gick ner och fick syn på pappa i soffan. Han bara satt där och såg ut att vara nån helt annanstans i tankarna och log lite när jag kom ner. Han brukar inte bara sitta sådär och göra ingenting utan har alltid något för sig så jag frågade vad han höll på med egentligen och han sa: "Just thinking... Life's good you know." Och sen fortsatte han stirra. Nu har han förflyttat sig till datorn igen och sjunger med till "Don't funk with my heart" (som inte är en av pappa-låtarna, lovar, men radical slumpar ju så man vet aldrig vad man får...) och tar i särskilt högt på "that th-that th-that th-that gööörrl". Fantastiskt roande. Undrar lite vad som hänt som är så bra men känner att jag förstör om jag frågar. Det var fint bara. Och så kom en artikel från NY Times för nio minuter sen om att Berlusconi har resignat. Och så ringde Jennifer och lät glad och hade just lärt sig byta däck på en bil och hade vart på bio och skulle nu ut och åka skridskor. Älskar att de gör så knäppa saker på sina dejter. Trodde det var mest i filmerna man gick på tivoli och köpte nallar till varandra och gjorde konstiga aktiviteter.

Såatteeeh. Ja. Det var definitivt värt att gå nerför trapporna en sväng. Nu går jag upp igen.