Nu är vi i LA igen och igår var vi vakna trettio timmar för att hamna på rätt tidsschema igen. Vi landade här INNAN vi lyfte från Kina. Samma dag, typ fyra timmar TIDIGARE. Hur sjukt?? Och det fanns ingen tid att gå och lägga sig och sova i kapp lite utan direkt skulle vi iväg och stya upp massa saker. OCH VET NI VAD? Nu har jag en bil. En egen gammal BMW. Grönblå och precis lagom sliten och mysig. Förra ägaren var en fantastiskt galen konstnärsfilur som hade döpt den till The Puck och pussade den ungefär tio gånger innan hon motvilligt lämnade ifrån sig nycklarna och tog en bild på bilen med sin nya ägare (moi) och skickade till alla sina vänner. Är lite orolig att hon kommer stå utanför garaget och ha ångrat sig när jag går ut och ska ta min första åktur. Jag tänker att The Puck var helt okej namn men för att göra det lite mer till min har jag döpt om den till Puckerman, som han den låtsashårda killen i Glee heter. Möjligen ska jag låta namnet glida ytterligare och bli typ Pacman. Måste ut och känna efter lite innan jag tar det stora beslutet. Och så ska jag tvätta honom och sätta på nytt läder på ratten och lära mig vad sakerna i motorhuven heter. Grejen är ju nämligen att jag nog kan vara den minst bilintresserade människan i världen. Bryr mig mest om färgen och den är jag ju nöjd med. Men precis som allt annat som jag ska bli bättre på under min tid i LA ska jag även bli en biltjej har jag bestämt. Ska kunna allt om motorer och veta precis hur man lagar och mixtrar och fyller på vätskor och byter däck. Och förutom det ska jag ju bli bra på att slåss, bli bra på datorer, bli asfit och vig och smidig och bli bra på att laga mat.

Men i Kina har jag ju varit. Och det var ju kul. Alldeles fantastiskt strålande obehagligt konstigt kult och bra. Så extremt märkligt men spännande land. Ska bo där någon gång. Precis som i alla andra länder jag gillar i världen. Kul det ska bli. Men nu bor jag ju här och idag ska vi iväg och kika på en lägenhet som ligger mitt mitt på stranden och jag ska fylla i massa papper så att det står att jag bor där också och så har jag bestämt mig för en 33,33,33%-plan nästa år. En tredjedel för papi, en tredjedel på nåt soft café på Venice och en tredjedel i Santa Monica College. Tror det kan bli bra ändå. Jag ska sluta whina och bli en glad och kul LA-bo som glider runt och är ungefär lika lost i huvudet som hon vi köpte bilen av, fast på ett charmigt sätt. När jag var borta gjorde Jennifer ungefär hundra roliga saker här så nu har hon haft roligare än mig och varit på fler fester och sett mer av staden och det håller ju bara inte. Så nu skickar jag hem henne och styr upp dethär på egen hand.

Nej fy vad dåligt det kändes att säga så. Kommer bli så himla tomt utan henne här. Och nu när hon lämnat landet en sväng kan hon stanna i tre månader till om hon vill ju. Har vi insett efter att det tog ungefär en halvtimme för customs att cleara henne när hon kom hit från Kina ("Why where you in Vietnam four years ago? Who's Marika? What are you doing in the US? Are you a terrorist? What did you do in China? Why are you flying standby home? When are you leaving again? Will you come back? When?" osv. Hon ser ju typiskt farlig ut så det var nog bra att de extrakollade henne lite sådär...) Men både hon och jag har levt i lite av en escapist-värld de här tre månaderna och nu har vi bestämt oss för att hur sorgligt det än verkar kanske vi borde styra upp oss lite. På egen hand, vilket är livsläskigt men viktigt. Men i några dagar till ska vi escapista oss. Ikväll genom att gå på filmpremiär, vilket ju känns som nåt man ska göra i denhär stan.

MEN HEJ VAD JAG BABBLAR. Det är kul att vara ointressant. Jag ska visa massa kula bilder från Kina sen. Men nu ska jag tvätta Puckis. Ni hao Mao.