madkeso

KOLLA:
C:\Users\Evan\Pictures\2011-09-27 la med jen\http___makeagif.com_media_10-07-2011_FrEJxu.gif

Idag fyller Jennifer nitton. Hos er är det kväll men här är det morgon och jag kravlade mig just ljudlöst ut ur sängen och gjorde kalasfrukost till henne med så många av hennes älsklinsgrejer som möjligt.

Nu vill jag säga tusen bra saker om Jennifer men jag kan liksom inte riktigt formulera mig. Det är en spännande relation vi har. Så många människor  tycker det är otippat att vi är bästisar. Bästisar låter förresten så himla töntigt, det vet vi, men vi har kallat varandra det sedan vi var fyra och då var det ju okej, så det sitter liksom i. Och det är otvivelaktigt. Vi ger helt olika intryck på folk och tycker om olika saker och beter oss på olika sätt, så folk förstår inte riktigt sambandet ibland. Men vi har växt upp tillsammans, vi delar ungefär allt med varann. Samma bästa minnen. Samma sorgliga saker. Samma skämt, samma upplevelser, samma dramatik. Och vi är mycket mer likasinnade än vad folk tror. Vi tänker likadant, säger hela tiden samma sak som den andra just tänkte säga, beställer alltid samma sak på restauranger och kommenterar samma saker hos andra. Våra familjer är supertajta, vi har firat massvis med midsomrar, födelsedagar, nyår och glada nyheter med varann och vi har samma vänner. Om en av oss hittar en person vi verkligen tycker om tar det inte lång tid för den andra att börja tycka samma sak. Vi bråkar med samma människor också, men är nästan alltid på samma sida. I femton år har vi hängt eller hörts av nästan varje dag och nästan aldrig bråkat.

Efter de här 10 veckorna kan vi nog säga att vi har bott tillsammans också. Delat säng, jobbat tillsammans och hängt 24/7 sedan vi anlände i The Promised Land. Och vi gnabbas lite nästan varje dag, men samtidigt har vi fantastiskt kul. På flygplanet på väg hit avslöjade Jennifer faktiskt en smärre oro över att vi skulle prata slut på alla samtalsämnen om vi bara umgicks med varandra och sluta som ett gammalt gift par som inte pratar längre för att det inte finns något att säga. Jag fick dels påpeka att de flesta gamla gifta par fortfarande pratar med varandra, att en man nog inte någonsin kan man prata slut på allt man tänker, och att liknelsen mellan oss och ett äldre kärlekspar lät rätt trevlig. Ja gärna. Ibland tänker vi att vi ska gifta oss, mest för att det är convenient liksom. Då skulle hon kunna bli amerikansk medborgare och såntdär nivet. Om man ändå tycker om varandra så mycket kan man väl lika gärna vara ihop typ. Så vi får väl se om en av oss friar en dag.

Något jag vet är iallafall att hon är en av mina absoluta favoritpersoner i hela världen och att jag önskar att hon kunde stanna här hela tiden och snarka och klaga på värmen och sitta och skriksjunga med hörlurarna på. Då skulle min tid i LA vara fulländad. Och så vet jag att hon har åldersångest bara över att fylla nitton, vilket hon gör idag, och vilket vi firar med födelsedagsdrinkar i Mexico ikväll. Wiho. Bästis.