raffiboi
Kategori: Allmänt
Jag känner att jag är på väg att utveckla en rad nya hobbys här i Cali.
Den allra tydligaste är insektsavrättning. Det är lite som en fetisch. Vi sprutade ner hela köket med anti-insektsmedel redan typ första dagen här men de kom tillbaks ändå och jag var arg och äcklad och skyllde på pappa, som sig bör för en typiskt mogen och förståndig 19åring. Nu när tiden har gått och flugfanskapen är kvar i köksskåpen har jag istället börja ta ut min aggression genom att mosa de stackars krakarna ordentligt och sen spola ner dem i handfaten och torka upp deras inälvor (eller vad det där svarta som blir kvar i ett streck efter dem är) med en tvättsvamp. Jag tycker numera det är hemskt tillfredsställande. De verkar dessutom helt dumma i huvudet allihopa eftersom när jag ibland liksom missar dem med handen sitter de bara kvar och väntar på sin dom. Som att de faktiskt vill dö allihop. Och ibland när de hittar ut ur sina gömmor och flyger runt fruktskålen eller diskmaskinen (eh, nej juste, vi har ju ingen diskmaskin....) tänker jag att de kan få leva, de är ju bara flugor och de kanske äntligen flyger härifrån och plågar någon annan ointressant person, men då bestämmer de sig oftast för att flyga rätt in i skåpen igen och där vill jag ju verkligen inte ha dem. Så då dör de ändå. Förvirrade parvlar.
En annan hobby är att dansa zumba. Okej vi har bara gått på två pass men det är så kul att jag nästandör. Eller okej första gången var väl inte SÅ kul men idag var det det. Det går helt sjukt snabbt och man blir helt sjukt svettig men det släpper loss så mycket endorfiner att man typ skrattar och sjunger med och skriker och frustar ochsåvidare. Jag brukar vanligtvis kolla lite misstroget på de gymentusiaster som håller på så annars. Men numera är jag helt med på noterna. Att jag sedan ser ut som en slajmig ödla när jag försöker rulla höfterna är liksom okej, jag tänker att jag blir bättre med tiden och att de fyra män som är i rummet antingen är homsexuella eller 60+are som kom en timme för tidigt och egentligen skulle på yoga med pappas favvotränare Raghavan. Jag ljög om att han var favvotränaren. Pappa suckar och mumlar fula ord varje gång han ser namnet på schemat, det är mer som stretching för pensionärer säger han, och sen går vi dit ändå och efteråt pratar pappa på svenska med oss om hur dåligt det var. Jennifer skrattar så fort han säger ett enda ord på svenska. Det är faktiskt ganska fantastiskt. Men gällande zumban har jag tillochmed kommit så långt i min personliga utveckling att jag inte tycker det spelar någon roll att jag skuttar runt med armar och ben överallt bredvid en fullt kroppskontrollerad och snygg Jennifer. Hon kan det där med att dansa. Det kan inte jag. Så kan det vara.
Hobby nummer tre är en musikgenre som jag just för tillfället sitter och lägger till låtar i. Den heter reggae fusion och det är liksom reggae fast med lite mer musik och elektroniska ljud ibland och lite hiphop/rnb över det hela. Jag är ute på djupt vatten om jag försöker förklara för jag har ju egentligen ingen aning, egentligen kanske låtarna jag lägger in i den kategorin inte alls platsar där, men hur det än är så låter det kult i mina öron. Nu vill jag sitta i skräddarställning och fläta håret med en joint och lyssna på dethär:
http://www.youtube.com/watch?v=0FsuA9WGGm0
Och det kan jag ju om jag vill! I LA kan man det nämligen. Eller allt utom skräddarställningen möjligen, den har jag aldrig bemästrat. Det är faktiskt komiskt, jag är liksom felböjd så jag kan bara sitta med benen ut åt andra hållet. Reverse yoga position om ni förstår? Men jag jobbar på det!
Så attehh... av dethär egocentriska, alldeles för detaljrika inlägget kan vi dra slutsatsen att jag genomgår stora och revolutionerande personförändringar på mitt äventyr. Kommer nog aldrig bli densamma igen. Är numera en flugdödande, hjärtlös, fuldansande wannabe rastafari-individ. Bra va?
