madkeso

Vi åkte i lilla buggyn, den röda minibilen utan tak och airbag och bälten och allt sånt som en bil ska ha, för vi har inte köpt en ny bil till mig än. Jag övningskörde på motorvägen och det blåste i håret och var typ fyrtio grader varmt och jag kände mig rätt jävla cool som satt där bakom ratten. Tills pappa började berätta om hur vi alla skulle dö om det hände något, just på grund av bristen på säkerhetsattrialjer, varpå jag halvpanikerade och tvingade honom att köra resten.


Jennifer fick sitta bak i vad som ändå måste vara stans oskönast baksäte. Men hon var okej med det och vi har kommit fram till att eftersom man inte kan luta sig bak ordentligt spänner man magen lite hela tiden, och det är ju bra för magmusklerna. Kalas.

När vi kom fram åt vi tacos på pappas favvoställe. Det var strålande gott och man fick ta hur mycket man ville av allt och sen åt vi där varje kväll efter det. Stod och hängde runt det lilla ståndet med the locals och delade på en 1,2 liters ölflaska som kostade nästan absolut ingenting och så försökte man prata spanska med alla nyfikna mexikaner.


Och anledningen hela trippen var egentligen varken Jennifers födelsedag eller att jag skulle få övninsgköra, utan att buggyn behövde fixas till lite. Vi skulle byta ut sätena och fixa blinkers (på väg ner fick jag signalera med händerna när jag skulle byta fil...) och sånt där viktigt. Så efter en spårad natt på den värsta turtistgatan i Tijuana, den som alla amerikanska ungdomar åker till på Spring Break för att bli stupfulla och spy i ett dike, satt vi mer eller mindre en hel dag framför dethär garaget och drack öl och såg på när bilen blev tillpiffad.



Och det gjorde vi följande tre dagar också. Med små avbrott till närliggande park för att spana på mexikanska skejtare och träffa vår nya amigo, Yahir (eller nåt sånt). Gissa hur gammal denhär parveln var? 35. Han såg ut som 17 tyckte vi så vi vågade spana på honom utan att vara rädda för att bli attackerade eller liknande (där vi bodde fanns inga andra blondiner så folk var lite jobbiga om än söta också), för vi var ju äldre och säkert starkare. Fast a, nej. Det var ju vi ju inte. Men han var kul så det var okej.


Efter en redig huvudmassage. Vi bestämde att om Jennifers masserade mig såhär varje kväll skulle jag inte borsta ut håret efteråt utan gå runt såhär hela kvällen sen, som tack. Jag tyckte det var en strålande deal men hon masserade mig bara en gång. Och hon vill aldrig killa mig på ryggen och hon vill alltid vara the little spoon när vi skedar. Fan för henne.


Mer öl och mer tacos. Mexiko är soft. Ja det stavas med K och inte C som min mor förstås var tvungen att påpeka. Men när jag stavar med C är det ju för att jag bor i USA nu. Oke???

En dag åkte vi ut till stranden men det var ovanligt blåsigt och osoligt så vi drack mjölk ur cocosnötter istället för att bada. Födelsedagsbarnet fick först och mest, fast hon inte fyllde år längre. Hon tog varje tillfälle i akt att mjölka oss på privilegier hela resan, typ "men komigen jag fyllde ju år igååår" eller "det var faktiskt min födelsedag för tre dagar sen så jag borde få stta fram" osv...

På stranden träffade vi världens töntigaste och minsta hund. Man säger ju att chihuahor ser ut som råttor men denhär var dessutom bokstavligen lika stor som en. Man kunde ha den i handen. Men den varju söt ändå.


När buggyn var färdigfixad och vi hade ätit tillräckligt tacos på favvostället åkte vi vidare till Ensenada, som ligger lite längre söderut.



Där finns en stor hamn med fina båtar som vi inte orkade kolla på. Och så finns det sjukt mycket turister, de flesta svinfulla, och massa små jättesöta latinoungar som försökte sälja på en smycken eller sno pesos från ens ficka. Obehagligt eftersom hjärtat gick sönder lite varje gång man gick förbi dem och var tvungen att säga nejtacknejtack och hålla i väskan extra hårt.

Och så finns Hussong's bar, som är stället där Margaritas uppfanns. Där hängde vi en kväll och drack margaritas och trots att det var mitt på turistgatan fanns inte en enda turist utom vi. Det var bara lokalbor, som dansade till konstig mexikansk musik och skrek i mun på varann och kastade jordnötter på golvet.



Och överallt fanns såna här ENORMA flaggor. Om man skulle lägga dem ner skulle de nog vara lika stort som min undervåning hemma i Sverige. Saknar min undervåning. Denhär är inte lika soft. Menmen.



Sen åkte vi hem och Jennifer fick sitta fram halva biten och vi kom hem till det mest fantastiska paketet i världshistorien men nu har jag ont i ryggen och dessutom har jag 200 låtar att uploada till Radical innan kvällen lider mot sitt slut så det var det. Jag älskar Mexiko. Med K eller C, spelaringenrolllll