madkeso

whipup

Kategori: Allmänt

Idag har jag funderat på hur ensam jag kommer vara på en skala mellan ett och sju när Jennifer lämnar landet. Och så har jag gnagt sönder min egen hjärna inifrån genom att försöka bestämma vad jag ska göra när jag kommer tillbaks från Kina om några veckor. Ska nämligen dit på onsdag. Blir jättekonstigt och jättespännande. Men efter det måste jag ta ställning till vad jag gör i LA egentligen. Jag vet nämligen inte det. 

Och jag har inte skaffat en enda vän än. Inte på riktigt liksom. Jag menar jag har ju suttit vid en dator i mitt eget hem och när det har funnits en ledig stund över har jag hängt med Jennifer, Mike och Bianca på Venice Beach eller kollat på Glee eller fixat visum och körtillstånd och såntdär. Nästa år kommer jag gå i skolan eller ha ett jobb någon annanstans än på min egen undervåning eller joina Occupy Venice-rörelsen eller göra NÅT bara. Något där man kommer utanför dörren och träffar folk och har en chans att skaffa sig nån form av liv, liksom. Vilket man ju dör utan. Heh.

Men tills dess måste jag också underhålla mig ju. Tänk om jag blir arg och trött på att jobba och vill ut och ta en kaffe bara, eller prata med någon som inte är min pappa, eller gå och se en ny film som kommit ut eller vadfansomhelst. Då har jag INGEN att ringa. Okej, utom typ min farbrors fru som bor i Beverly Hills (med min farbror alltså, the lost brother) och deras två tvillingbebisar. I övrigt typ ingen. Så... det får ta och bli ändring nu. Så tänkte jag idag.

Några veckor sen träffade vi en övertaggad, hyperaktiv filippin från Chino som pratade högt och skrattade åt sig själv och var besatt av snowboarding. SÅ ikväll bestämde vi oss för att trots att han verkar lite iffy och kanske lite småjobbig eller bara småkonstig (vilket ju iförsig kan vara kult!) är han värd en shot. Så ikväll ska han hämta oss med sin bil och ta med sig peruker till oss och så ska vi kanske förmodligen och förhoppningsvis (eller??) gå på Costume Party nånstans ute i tjottahejti.

Det kan ju låta kalaskul och vi borde ju vara övertaggade, spontana konstiga utgångar kan ju vara helt fantastiska och här är vår chans att gå på ett riktigt college party, som i filmerna. Men istället känns det faktiskt bara jätteweird. 

Men. Man får väl ge med sig lite.
Det är en sån slags stad, LA. En stad där man får anstränga sig lite för att träffa folk och för att komma in. Det är så stort och har så mycket olika slags ställen och så många konstiga människor att man blir helt nonplussed och känner sig rätt lost. Särskilt när man flyttar hit som nittonåring och varken har en plan, så mycket pengar eller den klassiska drömmen om att bli filmstjärna. Jag är liksom bara här för att vara här. Och det är inte egentligen den ultimata staden att "bara vara här" i.

Men jag löser det. Och nu får jag ju iallafall fira lite amerikansk halloween FAST jag är borta på själva högtiden. Och det är ju något man vill ha gjort.

Kommentarer

  • Bex säger:

    Vi kan lära känna nya människor tillsammans! :D Tjohoie! massaa kuul, men om du vill så är det ok att du gör det innan jag kommer, vill ju inte att du ska vara själv flera månader och så! Dessutom då kommer jag kunna vara med på era härliga mysiga grillkvällar på stranden med gitarren ;D

    2011-10-23 | 01:41:38
    Bloggadress: http://dealbreaker.blogg.sed

Kommentera inlägget här: