madkeso

Vi sover alldeles för länge om dagarna. Varje morgon börjar med att en av oss äntligen tar sig upp och börjar rosta bagels och koka kaffe, efter två timmars snoozande. Sen är vi båda lite småirriterade för att vi inte gick upp halv nio som vi skulle och gick ut och sprang i Central Park, vilket vi har sagt att vi ska göra varje dag. Sen gör vi det ändå inte och sen blir vi vänner och glada igen och så vid två-tiden beger vi oss ut på äventyr i staden.

Och idag gick äventyren som sagt till Williamsburg, i Brooklyn. Där lyckades vi både beställa cocktails på en kalasmysig restaurang OCH få oss en öl på en bar. Det ska vara lättare i Brooklyn än på Manhattan tydligen. Och så har vi hängt i soho också.

Vid ungefär varje ställe vi besöker utbrister jag: HÄR VILL JAG BO. Så nu vet jag inte om jag ska bo på upper west side, i Chinatown, i Soho eller i Williamsburg. Helst vill jag nog flytta in hos tvättbjörnen i ett gryte i Central Park. Vore fett.

Takfesten igår var iallafall alldeles strålande. Det bjöds på shottar och öl och vin i plastglas och det var den kanske konstigaste skara människor jag någonsin umgåtts med. Homosexualitet, transcendentalism, våldsamt sexuellt umgänge, lärare som man hatade eller gillade, vilken lärare som hade legat med vem och vad folk hade svarat på provfrågorna diskuterades högljutt och jag och jennifer förstod ungefär hälften. Vi nickade dock och låtsades hänga med och skrattade på rätt ställen. Och på fel. För det hela var verkligen väldigt komiskt.

Efter några tmmars kalasande begav vi oss hemåt, glada i hatten bägge två. Vi köpte röda bananer bara för att de var röda och äckliga blåbärsbagels som fick mig att vilja kräkas lite imorse. Men kul var det. Och på taket hade vi ungefär Newyorks finaste utsikt. För en gångs skull var Jennifer lite flitig med sin Ihpone. Hon är annars den sämsta jag vet på att fota.







Bilderna gör dock inte staden någon rättvisa alls. Det blev mörkt och vi gick över till andra sidan taket och där hade vi utstik över Empire State Building och Chrysler Building, och det var bland det maffigaste jag sett. Det är sjukt dock att man kunde vänja sig så snabbt och sen inte titta ut mer, utan hellre glo på chipspåsarna på bordet och undra om man äter för många, eller på min fasters ultrabögiga vän då han drar en detaljerad historia om sitt senaste kap.