Dethär är Lara Hollmann. Vi träffades för ungefär ett år sedan i Grekland, då vi båda deltog i en gettogether-grej med europeiska ungdomsparlamentet. Låter kalastöntigt och seriöst men det var ungefär det oseriösaste jag varit med om. Varje dag vaknade man till ett gäng stupfulla rumäner som hade däckat i receptionen och sen fortskred dagarna med att leka lekar i solen och flirta med organisatörerna. Jag och Lara hamnade i samma grupp, vi skulle deala med agriculture in the EU. Det var vi, en toksöt fransyska, nån grek och så tio rumäner. Vi kändes oss lite malplacerade och tydde oss till varandra. Vi tvingades dessutom sova i samma säng, så vi hade liksom inte så mycket val.


Så efter en vecka var vi bästisar. Lara är från Tyskland och gillar ungefär allt. Hon pratar i 180, tycker om alla, skrattar åt allt, är väldigt orädd och framåt, sjunger kalasfult och gillar att göra fula miner. Det var sorgligt när vi skulle skiljas åt.



Men efter bara någon månad kom hon till Sverige! Hon tog med sig tyska karameller som luktade tvål och vi gick på Grottskogen och svartklubb. Hon fick träffa alla mina vänner och karamellerna fick min mor äta upp.



Och bara någon månad efter det sågs vi igen i Berlin. Vi for dit fem tjejer för att se Foals och då kom Lara ner med sin bästis Togo, som också var med i Grekland och är min favvotysk nummer två. Vi hade en kaosig natt med massa gråt och onödigheter men det var kul ett tag iallafall. Sen åkte tyskarna tillbaks hem till sig och vi levde loppan i Berlino utan Lara och Togo.

Och sen har vi hörts av väldigt sporadiskt, nästan inte alls, på facebook. Sagt hej, hej, hur mår du, bra, du?, okej, soft, vad gör du, inget, okej, togo hälsar, heido.

Men så hörde hon av sig för några veckor sen och berättade om hennes stora tripp till USA. Hon är här i sex veckor och far runt till alla möjliga locations. Och i torsdags var hon i NYC!!!



Vi promenerade i Chinatown (dit jag förövrigt vill flytta. älskar kineser. det kryllar!!!) och i Central Park, delade på tio dumplings för två dollar, träffade en konstig indier som stod i en kvart och visade före&efter-bilder på sitt skägg och bjöd upp henne till lägenheten på en peanutbuttermacka. Vi är beroende av peanutbutter nu. Men inte av cigaretter för efter att ha letat i halva stan efter Lucky Strikes fann jag ett mminipaket, ungefär hälften så långa som i Sverige, för 14,50 dollar. Då slutade jag.

Lara säger att vi är det typiska exemplet på globalisation. Vi har träffats fyra gånger, i fyra länder, på två olika kontinenter. Planen är nu att ses igen inom det närmsta halvåret i ett femte land på en tredje kontinent. Jag röstar sydamerika.