madkeso

Vi är upstate igen. Denhär gången hos farmor&farfar, inte långt från kanadensiska gränsen. Häruppe har de finast höst i hela staterna så folk immigrerar från exempelvis Texas (där löv kanske inte ens existerar) för att titta på löven och färgerna. Nästa vecka börjar det de kallar "peak leaf peeping season". Spännande hobby ändå att titta på löv. Men fint.

Vi har varit ute på massa utflykter och gjort ungefär detsamma. Idag var vi över i Vermont och promenerade runt i en studentstad där och igår gick vi på en skid-dejt. Farmor&farfar är med i en längdskidförening och igår skulle de fira att hösten kommit, eftersom det snart betyder vinter och skidåkning. Detta firades genom att jag, Jennifer och ett gäng på cirka 20 hurtiga pensionärer åkte låtsaslängdskidor i skogen. Vi promenerade snabbt, framåtlutade med stavar. Fantastisk grej. Sen hade vi knytkalas och alla gossipade om varandra och sina grannar och hurricane Irene. Häruppe har Irene verkligen gjort en hel del skada. Folk badade i två meter högt vatten i sina egna hus osv. Hästarna sköljdes bort och broarna översvämmades och det var lera överallt. Nu jobbar mina farföräldrar med att hjälpa till att bygga upp saker. De är 74 och 88 men är riktiga krutpensionärer båda två. Min farfar som är den äldsta har en fantastisk vana att ta tupplurer massa gånger om dagen, på de mest bisarra ställena. Exempelvis hade han sovit på Colosseum när de besökte Rom och bara de dagarna vi har varit här har han sovit på en bro, i bilen x antal gånger, på skid-dejten mitt bland alla människor, utanför en gethage och på sitt favvoställe: på rygg på heltäckningsmattan framför öppna spisen med fötterna uppe på soffan.

Jag och Jennifer sover uppe på ett loft och har det alldeles strålande mysigt. Farmor är knäpp och manipulativ och jobbig, men jag brukar ändå getta along med henne bättre än de flesta i familjen. Tillsammans har de nio barn men sju av dem, däribland min pappa, är inte hennes egentligen. Och när de var barn och hon kom in i familjen hatade de henne allihopa. Men hon har förstås bra sidor också. Farfar är ännu knäppare men helt fantastisk. På skiddejten ville han tävla om vem som kunde stå och balansera på en boll längst. Ingen ville vara med så i slutändan stod han själv i ett hörn av rummet på en boll och balanserade och skrattade åt sig själv och åt ett äpple. Han hatar vatten och dricker bara kaffe eller sprit och berättar gärna historier om sin tid som fighter pilot i andra världskriget. Men när han ska säga nåt brukar farmor oftast avbryta och säga samma sak fast i en gällare ton.

Nåja, de är söta. Och hemskt kära fortfarande, vilket värmer lite i själen.

Men imorgon åker vi tillbaks till city för bara en dag. Sen är det off to LA-LA-LAND. Pappa är överexalterad. Som ett litet barn. 

Juste, inlägget är döpt efter den lilla jordekorren vi fångade idag. Farfar fångar dem och sen kör han iväg en bit och dumpar dem i skogen. Han säger att de träffar alla sina kusiner som han slängde iväg förut och blir lyckliga igen. En sommar målade han allas svansar blåa för att se om samma chipmunks kom tillbaka till huset igen (de äter på huset). Det visade sig vara nya hela tiden tråkigt nog.