Dethär med att ragga i skolan. Existerar det i Sverige? Jag har ju inte gått på Universitet än, men i gymnasiet var det väl verkligen inte så? Eller var jag bara inte ett objekt för raggande, därmed lyckligt, eller olyckligt (det kanske är soft ändå?) ovetande om fenomenet?

De raggar iallafall på mig i skolan, och jag blir alldeles thrown off guard, vet inte hur jag ska bete mig. Där sitter jag och försöker plugga. Koncentrera mig, förstå någon text eller skriva Journal. Så kommer de och sätter sig bredvid, säger "Hey, what's up?" Man börjar prata lite. De frågar om man ska byta nummer, hänga i helgen. Men va? Nej?

Eller som han i min nya klass. Vet inte alls hur jag ska bete mig, för han sitter och smeker sina tatuerade armar, kavlar upp ärmarna för att jag ska se dem ordentligt, har solbrillorna på men fäller ner dem så man ser vart hans ögon vilar, och de vilar på mig halva lektionen, och när jag ska säga något blir jag alldeles nervös. Inte för att han är snygg (det är han) eller for att jag är intresserad (det är jag inte) men för att jag vet att någon sitter och iakttar mig hela lektionen. Jag vill ju bara förstå dethär med skillnaden på en engelsk och en italiensk sonnet, men hur ska jag våga läsa Shakespeare-dikter högt för klassen när denhär parveln lyfter solglasögonen och blinkar åt mig. HAN BLINKAR. Och han kanske inte är en parvel förresten, överanvändning av det ordet var det ja.

Och nu sitter Shane från min förra klass mittemot mig och säger att min "skin complexion is unusually beautiful today". Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig, folk runtomkring tittar för att se om min hud verkligen är beautiful. 

Men väldigt händelserik skolgång får man väl iallafall lov att påstå. Och klockan är middagstid men det är smockfullt i biblioteket fortfarande ändå.