Hade en miljon saker att skriva om nyss. Tog tiden och mödan att byta tangentbord till den långsammaste datorn i världen och fixa och dona så att jag äntligen kunde skriva på riktig svenska. Då glömde jag bort allt.

Frågan är om dethär är ett tecken på att jag ska skriva på fejk-svenska eller på engelska eller inte alls eller hur det ligger till med det egentligen. Förmodligen är det mest ett tecken på att jag nog borde logga ut från alla maskiner i världen just nu och sätta mig på stranden och läsa alla tusen sidor jag inte har läst än till English 2. För det går jag på nu, med världens douchigaste lärare. Han tycker om att ropa upp någons namn och tvinga dem att läsa upp hela läxan högt för klassen, och om den inte är perfekt så skrattar han åt dem och pekar ut alla fel. Det är elakt och töntigt, men finns ändå något tilltalande i det. Det gör liksom att man vill vara slående bra och utstickande. Han uppmuntrar smörighet, typ "Professor, can I help you hand out those papers?". Har varit på tre av hans lektioner, och varje gång har någon av eleverna kört den smöriga linen. Han blir lika glad varje gång. Det som är bra med det hela är iallafall att jag går med min granne, Erin, som är söt och glad och en bra person att göra läxan med. Kul med läxa ändå. Bara ordet liksom.

Igår var det söndag förresten. Söndagar i LA är ju magiska har jag kommit fram till. Blir aldrig besviken. Gårdagens började med en enorm American Breakfast på pappas favvo-diner. Fast pappa var inte med, men mamma och Denny. Sedan åkte vi hem och jag låtsades plugga lite. Dissikerade Shakespeare och besteg hustak, bland annat. Vid ett-tiden eller så gled systrarna Larsen in. Världens mest speedade och kärleksfulla syskonpar. Vi roamade boardwalken barfota och spelade tamburin i Drum Circlen. Sen lagade mor och Denny den grönaste middagen i världshistorien (kronärtskockor och sparris enbart) innan jag skjutsade dem till flygplatsen och pussade hejdå. Och sen kom jag hem och tänkte fortsätta min Shakespeare-dissikering när det plötsligt plingade till i mobilen. Det slutade med att jag hoppade på cykeln och hamnade på en funkadelic-burlesque-blues-jagvetinteensvad-klubb i Santa Monica. Ägnade kvällen åt att försöka lista ut skillnaden mellan Aussies och Nya Zealändare. Hittade ingen tror jag.

Nu rullar folk in och ska jobba. Ser det som mitt beach-call och flyr lägenheten för dagen. Adjöss!