whippletree whippoorwill whippet whimsically whirligig whisker
Kategori: Allmänt
Slår upp onödiga ord i pappas dictionary. Onödiga men fantastiska, se rubriken. Allt för att undvika the task at hand. 7 oskrivna sidor ska jag lämna in imorgon. Var tog disciplinen vägen? Den whoooshade by som Douglas Adams deadlines alltid gjorde. Han klarade sig fint ändå ju.
Innan jag kom hem rättfärdigade jag undvikandet av uppsatsskrivning genom att åka upp till Mulholland-området och hikea med Alex. Jag förväntar mig då ICKE att ni ska förstå vad Mulholland betyder. Det betyder ingenting egentligen, det är bara ett område. Men en föga intressant detalj i sammanhanget är uttalet av denna plats. När folk säger 'Mulholland' tror man liksom att de säger: Mahawn. Jag tyckte det lät som en fransk öken typ. Men det visade sig vara en mysig krokig slingrande väg och ett par redigt gröna berg. Och ungefär den bästa utsiktsplatsen i hela LA.
Hikingen kan jag rättfärdiga av fyra anledningar har jag bestämt:
Ett: Alex är mer av en vän än någon annan har varit än så länge. Vi ses flera gånger i veckan och smsar nästan varje dag. Om jag sköter mina kort rätt kan detta visa sig vara en alldeles strålande bra relation. Risken finns dock att han tror att vi dejtar på något vis. Oh så tråkigt det vore om jag var tvungen att vara den som var den som sa att vi inte gjorde det? Hm.
Två: Alla äkta LA-människor hikear. Minst en gång i veckan. Ingen annanstans i världen tror jag folk hikear så mycket. Alltså vilken average Joe Schmoe som helst hikear. Man behöver inte vara fit, eller naturintresserad, eller ha en hund, eller ha mer än 50 i IQ. Man hikear, oavsett. Det är liksom en del av kulturen.
Tre: Hiking = motion. Motionerande har ALLTID varit en godtagbar ursäkt för uteblivet plugg. Det är en oskriven regel. Nu är den skriven.
Fyra: LA är en fruktansvärt vacker stad. Man behöver bara se den från rätt vinkel, se rätt delar och bortse från det gråbruna lagret av rökblandad förorenings-dimma i himmelen.
Som den oerfarna hajk-individ jag är (vilket det dock ska bli ändring på nu!) tog jag varken med vattenflaska, solglasögon, mobiltelefon eller andra vettiga attiraljer uppför berget. Men min kamera förstås! Det är ju mitt barn.
