familjefekke
Kategori: Allmänt
.
I eftermiddag ska jag ta med dem pa nat kult som attans. Kan bara inte komma pa exakt vad. Sjuk haller jag pa att bli igen ocksa. Som det ska vara antar jag. I ovrigt crashar jag classes hela veckan och fortsatter forsoka fa nagon struktur pa tillvaron. Ett jobb kunde ju vara kul. Eller? Overskattat kanske. Jag saknar min mormor. Och kanner mig sa tjatig nar jag skriver onodigheter om mig sjalv, utan ratt bokstaver, utan att egentligen ha nat att saga. Ska skaffa mig nat att saga till nasta gang.
.
Salange kommer en bild pa mina fina kusiner. McAlevey-klanen helt samlad, nastan iallafall:
Farfar McAlevey
Syster, mammi, faster Jane. Tre av mina favvokvinnor.
En bok som min andra faster hade gjort, fylld av bilder pa alla i McAlevey-slakten. Finast var nog att mamma och Denny ocksa var med, pa en helt egen sida.
NewYork rooftops fran ett fonster i West Village. Hann i slutandan bara strosa runt i city i nagra timmar, kandes liksom viktigare att vara hos laman och geten och kusinerna upstate. Men nagra timmar racker for att fa en dos av extatiskheten i luften. Waow.
Och sen forsokte jag fa ett foto av MIN stad medan vi landade. Det ar ratt fint har ocksa.
Tillbaks till mannen pa taket.
.
Salange kommer en bild pa mina fina kusiner. McAlevey-klanen helt samlad, nastan iallafall:
Langst till vanster ar Corey. Han har varit soldat i Afghanistan och sett alldeles for mycket hemskheter, men nu borjar han kanna sig lite till freds med livet igen och har en fin flickvan och jobbar som snickare i Boston, trettio-nanting. Sen har vi systrami och jag sjalv och sen Myra, Coreys lillasyster. Hon ar nagot ar yngre an mig och ska ocksa till Boston snart for att borja University. Hon med knappa ansiktsuttrycket ar Molly, och henne har jag ju berattat om forut. Galnaste ungen i varlden, alskar alskar alskar. Vi alla glor pa fodelsedagsbarnet, Phoebe, som ar Mollys mer sofistikerade och boksmarta och vackra storasyster. Till hoger om henne ar Jack, Corey & Myras lillebror, som jag inte hade sett pa ar och dagar och nog inte ens skulle kant igen om jag sag honom pa stan, tills nu. Han har vaxt ca en miljon centimeter. (Typiskt familjefestgrej att reflektera over.) Och langst till hoger ar Josh, han bor i Queens, dar jag och Jen sov forsta natten av var NewYork-tripp, och ar varldens trevligaste person ungefar. Hans lillebror och tva till kusinisar saknades, men de ar egentligen ingifta kusiner. Inte for att det spelar nagon roll alls relationsvis, men det syns, tanker jag. Vi ar inte lika. Vi andra ar ju ganska toklika ibland. Och sa har vi the lost brothers fyra barn da forstas. Tank att dem glomde jag helt bort.
.
.
Farfar McAlevey
Syster, mammi, faster Jane. Tre av mina favvokvinnor.
En bok som min andra faster hade gjort, fylld av bilder pa alla i McAlevey-slakten. Finast var nog att mamma och Denny ocksa var med, pa en helt egen sida.
NewYork rooftops fran ett fonster i West Village. Hann i slutandan bara strosa runt i city i nagra timmar, kandes liksom viktigare att vara hos laman och geten och kusinerna upstate. Men nagra timmar racker for att fa en dos av extatiskheten i luften. Waow.
Och sen forsokte jag fa ett foto av MIN stad medan vi landade. Det ar ratt fint har ocksa.
Tillbaks till mannen pa taket.
