Plötsligt händer det så himla mycket i the land of lala. Hinner inte ens tänka, måste välja bort saker, glömmer bort viktigheter och har karatekult. Vi har gäster från Costa Rica. Hade ingen aning om att de skulle ockupera lägenheten (på obestämd tid) sådär en tisdagseftermiddag när jag rullade hem på min halvt punkterade Biancis. Helt spontant besök. Hur mysiga som helst är de iallafall, det är en femtonårig liten pingla och hennes moster. Och fast det må vara ganska jättetrångt här så finns det ju massvis med hjärterum. Har snart varit här i ett halvår, och har nog inte varit själv med pappa ens en månad i sträck ännu. Tur ändå, vi retar ju gallfeber på varann tydligen. Men det börjar bli lite bättre med det (pepparpeppartaiträ) nu när jag har saker att göra om dagarna. Och nu när pappas vänner är här blir han på öldrickar-historieberättar-buggyisolenkörar-humör, och det passar oss andra alldeles utmärkt. Imorgon ska vi ta le grand tour of LA i buggyn, om det inte spöregnar. Det slår mig att jag ändå farit runt ganska lite här med tanke på att jag faktiskt har en egen bil till mitt förfogande. Att jag knappt vet hur man kör den kan kanske vara en bidragande orsak? Nejje. Inte skulle väl jag.

Men jag har knappt sovit sen i torsdags eller så. Kanske är en bra idé med tanke på hur fantastiskt bra jag är på att bli sjuk hela tiden. En av mina främsta skills här i livet. Bilkörning??? Not so much.

Pappa älskar mig innerst inne, jag vet det.