madkeso

Vaknade dessutom till en glad pappa som äntligen har fixat ett kontor, och en youtube-länk från Vero som egentligen var ganska dålig men gav mig gåshud ändå. Så här sitter jag nu ensam i lägenheten, tavlan på sne, gåshud på armarna, skriksjungandes till Somebody that I used to know.

Det är då man vet att det kommer bli en bra dag tror jag.

Och jag tänker mest i dagar här. Varje dag hinner jag nämligen ångra mig en miljon gånger angående vad planerna är. Allt är oklart men jag är liksom okej med det nu. EXPERT på att sälja mig själv på engelska har jag blivit också. Jobbintervju har gått från något jätte-taunting och läskigt och nagelbit-uppmuntrande till det självklaraste i världen. Jag bara glider in och säger att jag är bäst och att alla älskar mig ungefär. Också en erfarenhet kanske. Men ekonomin är brutal och varje litet skitjobb har femtio ansökande som tävlar. Så ett vanligt litet cafe kan välja och vraka bland tio högutbildade supermodeller som har en degree i engelska och en i business. Och vad är jag i jämforelse? Söt. Om ens det.

Jag ångrar mig som sagt varje dag gällande vad jag ska göra, men min nyaste ide är att jag bara ska hänga runt i tre och en halv till månad. Ace:a alla uppsatser i skolan, lära mig min kamera bättre och bli proffsfotograf, kanske starta en riktig blogg (eftersom jag nu är expert på att sälja mig somsagt, bra business?) eller iallafall ägna x antal timmar om dagen till att skriva, exploatera varje liten del av lala-land med min fina bil (drömde förövrigt också att pappa försökte vara snäll och köpte mig en ny bil, men det var den fulaste och största och gråaste maskin jag någonsin sett och jag blev så himla ledsen för jag ville varken såra pappas eller Pucks känslor), och sen komma hem och ta tag i saker.

VI FAR VAL SE.

Idag ska jag läsa poesi och hänga med systrarna Larsen igen. De ser ut såhär ungefär förresten, från Alex synvinkel:

.

.
Alex är proffsfotograf påriktigt förresten, han ska snart ge ut en bok! Han ska få lära mig mer om min kamera en dag. FOR TITTA VA FINT HAN KAN GORA.
.

Adjöken.