madkeso

on a hill in the sky here died a giant.

Kategori: Allmänt

Rubriken är en av sex möjliga opening-lines till min creative-writing-story som ska in imorgon. Uppgiften är att ta första linen i en saga man gillar och skriva precis precis tvärtemot, och sen go from there. Detdär är första linen i the hobit (in a hole in the ground there lived a hobit).
.
Övriga contestants är följande:
.
She was a young lady who drowned in a crowd in the stillwater and she had gone forty-eight nights then without giving a penny.
.
It was long after dusk and the thief was standing amongst the crowd in her home, writing a short fictional story that was leaving a highly peculiar trace of nonsense in her mind.
.
The four women disappeared into somewhere, very close together, out of the wide sunlit oneway-road.
.
I was 0 days young and I had been under the bed with two men for nearly 8 decades.
.
The irregular late night squeek of pleasure is the sound of Arthur falling asleep and (as always) forgetting where he's supposed to be.
.
Är fantastiskt taggad på att skriva vidare på alla dem. Vilken strålande uppgift. Synd bara att jag inte börjat än, att klockan är tjugo i tolv en söndagkväll, och jag är helt död efter en megaslitig jobbhelg, utan liv igen.
Nästa vecka ska jag jobba 43 timmar sammanlagt. Och så kommer Viktor imorgon och så har jag ett prov i skolan plus denhär storien och en till att lämna in till creative-writing-lektionen. Jag går under, men samtidigt vill man ju hellre ha det så än tvärtom. Livet e fett, Venice e fett och jag är fet, eller håller på att bli. Men det är så mycket att ta ställning till, fundera på, så många att ta i beakt, så mycket att lista ut. Och jag vill bara att någon ska göra det åt mig. Men när man försöker göra det åt mig blir jag irriterad, för alla säger olika saker, och då måste jag ju lista ut vem jag ska lyssna på, och det är ju också beslutsångestframkallande att bestämma vem som vet bäst. FAN. ILANDS.
.
Nu ska jag dricka kaffe och försöka skriva något. Thank goodness, said Bilbo laughing and handed him the tobacco-jar.

poprockare & cocacola

Kategori: Allmänt

Blev plötsligt sämst på att blogga. Fick för mycket att göra. Kärlek och icke-arbetslöshet är två oproduktiva states of being, men karln åkte hem och jobbet är ett skämt: är helt död efter att vanligt pass, håller inte. Ska nog säga upp mig, köpa dendär surfbrädan jag pratade om och en skrivmaskin, och så vips är jag back on track. Vill ägna livet åt bittra texter, fejkad sanning och massproducerad popmusik. Kontraster är kul och jag vet alltid precis vad jag tycker och känner. FAST NÄ.
.
Här kommer en bild på någon som verkligen har listat ut vad livet handlar om (fast enbart genom att lura sig själv till insikten om att livet handlar om att vara på en annan planet och tro att sandstorm är ett annat ord för sol och en bra grej att sitta ute och be till gud i, fast jag säger bara lura därför att man aldrig kan vara helt säker, inte för att han nödvändigtvis har fel, inte alls.)
.
.

marquee

Kategori: Allmänt

Det spoarar pa jobbet. Jag sitter i skolbiblioteket igen sa jag har inget svenskt alfabet nu. Jag ar i skolan alltfor sallan. Jag jobbar dock som en toka nu! Varje helgkvall + vissa veckodagar springer jag fram och tillbaka for tio dollar i timman, knana varker och fotterna blir mosiga, och jag cyklar hem klockan tva pa natterna och fryser och ar alldeles forstord. Later dramatiskt, jag ar ju liksom nitton och borde val sannerligen klara av att jobba kvallstid som hostess. Och det gor jag ju! Ett jobb ar ett jobb och jag gillar stallet ganska mycket. Men klaga kan man val anda fa gora? Det ar ju sa kul att klaga.

Och vad jag har gjort bort mig! Lilla hostessen som inte kan engelska och inte fattar nanting och ar alldeles knapp bara. Varfor antar jag alltid den rollen nar jag jobbar nagonstans? I skolsammanhang och umganges-sammanhang och om jag ar ute och gar pa stan sjalv, sa ar jag en annan slags person. Jag har pondus och rak rygg och (fast ne, inte bokstavligen, den ar himla skev min rygg, men ni hajar) ser for det mesta obesvarad ut. Men pa jobbet, hostess-jobbet iallafall, ar jag alldeles konstig och ryckig och liten. Iallafall om det ar ganska tomt pa folk, da tappar jag bort engelskan och vet inte vart jag ska ha blicken. Haromdagen kallade jag kocken for snopp. Alltsa pariktigt, jag glomde bort hur man sa kock pa engelska. Nagra kunder sa att maten var himla god, och jag sa "Great, I'll tell the cock." Och eftersom jag blev sa nervos nar jag insag mitt misstag avrundades det hela med att jag skrek HAVE A GOOD NIGHT till de extremt roade kunderna, fast klockan var tolv pa dagen, och sen sprang ivag. Senare pa kvallen var jag helt helt helt saker pa att Mark Zuckerberg satt ute pa pation. Jag viskade upphetsat till alla vem vi hade som gast, och alla blev hogst nyfikna, men managern gick ut och kikade och sa "I'm sorry but that's NOT Mark Zuckerberg". Vi googlade bilder for att dubbelkolla. Jag blev besviken. Men da maste det vara han som spelar Mark i The Social Network, sa jag. Nej det ar det inte heller, sa min manager roat.
Det visade sig att det var Josh fran min Creative Writing-klass.
Om man har gatt i samma klass som nagon i tre manader och sen tror att man kanner igenom honom pa jobbet darfor att han ar Mark Zuckerberg, inte for att man gar i samma klass, bor man nog inte jobba sondagnatter. To be fair ser han verkligen ut som Mark zuckerberg, jag har bara aldrig lagt marke till honom forut.

Jag tror att omstallningen fran att ha noll planer och plikter i sex manader, och nu plotsligt jobba heltid plus plugga halvtid blev lite av en chock. Forhoppningsvis vanjer jag mig och blir waitress och blir rik och gifter mig med en norsk prins i Vegas och flyger till Kina och blir engelskalarare.
Men let's not get ahead of ourselves, som bartendern sa till neutrinon.

om bussar och cyklar

Kategori: Allmänt

Åkte buss till jobbet igår. Mellan Bianca, Puck och det faktum att jag bor i bästa delen av stan har det inte behövts på ett tag. Så jag har glömt bort hur bra det är, dethär med bussar. "Good morning beautiful lady" sa busschauffören, och Lykke Li sjöng om att dansa i hörlurarna och på hållplatsen kom en knäpp man fram och började kasta sin ryggsäck på sittbänken, gång på gång, tills de som satt där reste sig irriterat och gick. Jag skrattade förtjust. Effektivt sätt att få en bänk för sig själv. Människor är så jävla roliga här. Eller människor är väl roliga överhuvudtaget kanske. En komisk ras.
En semi-kompis till mig från Sverige befinner sig i stan. Hur trevlig som helst, en Calle. Vill minnas att han har varit en av de få människorna jag verkligen ogillade förut. Det hände inte ofta, men jag har för mig att han var en av de där jag inte klarade av. Men, jag minns inte varför! Så märkligt såntdär, har för mig att han var dryg och dum och att han inte gillade mig, men jag minns inte varför jag tyckte så om honom. Jag minns inte vad han någonsin gjort mig.
Och hur som helst är han en av de trevligaste människorna jag hängt med på länge. Vad fel man kan ha!
Kom ihåg det, när ni får för er konsitgheter om folk.
Joel gillar honom också. Joel säger alltid att folk är snälla, istället för typ trevliga eller vad man nu brukar säga när man gillar någon. "Han verkar snäll" säger han, och det tycker jag är fint.
Så jag tog bussen idag för att männen skulle kunna ta Bianca och Mike på äventyr, sådär en dimmig lördagseftermiddag. Jag skrattade lite åt tanken på vem som skulle rida på Bianca, stans tjejigaste cykel, och tänkte att det nog skulle bli Joel, för Joel skulle passa med Bianca. Han har blivit raggad på av världens gayigaste Zac på mitt jobb. "Grr girl, you better watch your man!" sa Zac till mig och knäppte med fingrarna . "What I wouldn't do to that boy..."
Joel var smickrad. Han har världens finaste naglar också, med hjärtan och glitter och sånt, för det bad han mig måla.
Calle har fem racercyklar hemma så jag tänkte att en beachcruiser med rosa pompoms skulle bli för mycket för honom, men jag hade fel igen.
Sällan har Bianca känt sig så uppskattad som när Calle stegrade runt på stranden häromdagen och åkte slalom mellan trottoaren och gräsmattan. Det tackar hon för. Och jag med.

skön glass

Kategori: Allmänt

Delfinmannen i lägenheten bredvid vår fortsätter vara sådär strålande naturfin. Idag postade han en mening på husets fb-sida om hur alla borde gå ut och spana in de nyfödda kolibri-ungarna i vår courtyard. Det gjorde mig alldeles glad, även fast jag inte ens sett ungarna än.
I övrigt är det four-twenty imorgon, weedets nationaldag. Alltså påriktigt, weed-lagen har en egen dag på året i denhär staten. Det ska förekomma maruijana-parader och rabatter på legal-cards och debatter och workshops och allt möjligt, enligt Erin. Jättesjuk grej. Joel är på turtle racing och pappa ligger och sover och jag kom just hem från jobbet och försöker skriva uppsats men kan inte riktigt hålla ögonen öppna. För en gångs skull är historierna vi tvingas läsa ovanligt jättetråkiga och det enda vi har att knapra på hemma är ris. Grötigt ris, för jag kan inte koka. Jag är bäst.
Godnatt!

vov

Kategori: Allmänt

VARFÖR UPPDATERAR JAG INTE FÖR? Kommer inte på något att skriva för tillfället. Joel är här och mina kamerabilder går inte att överföra till datorn. Jag jobbar nästan heltid nu! Och går i skolan på halvtid och har sällskap och igår badade vi i havet och jag har druckit så mycket öl denhär helgen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Pappas kompisar Hans och Chrisitian var här tillochmed igår och de var två alldeles fantastiskt bra parvlar. Dock åkte de till Vegas vilket vi inte kunde följa med på för att mitt jobb är på varenda helgkväll-och-dag och en helg i Vegas skulle innebära tre missade skift, och det hade jag ju inte råd med. SYND. Nu är pappa klar i duschen så då vill han ha ägg, two eggs please, and coffee, och jag måste läsa femton short stories till lektionen om fyra timmar. Woopdidoo. Snart ska jag berätta nåt kul. Lovar.

Saker som är sällsynta här men som ändå existerar:

Kategori: Allmänt

Saker som är sällsynta i LA, men som ändå existerar:
Knäckebröd
Bra tisdagar
Äkta kärlek
Cyklister*
Folk som håller vad de lovar
Diskborstar
Mexikaner*
Överviktiga människor*
Gott kaffe
Folk som inte drömmer om att jobba (/redan jobbar, eller snarare ”jobbar”) inom film/musikbranschen
Skådisar som faktiskt är skådisar.
Det sistnämnda kom upp på en stand-up comedy på Townhouse, det närmsta vi har en riktig klubb här i Venice. Komikern sa att actors nog måste vara det enda yrket i världen som man kan vara, men ändå aldrig faktiskt vara. Man säger ”I’m an actor” och vad man egentligen menar är att man sitter i kassan någonstans, delar ett kackerlackigt loft i Pasadena med en annan actor, super sig redlös på helgerna eftersom ingenting går som planerat och går på auditions ibland.
Det är inte lätt alltid...
*Iallafall sådana som cyklar för att komma någon vart, och inte bara för att motionera eller show off sina bikiniklädda bröst på bikepathen längs stranden.
*Fast nä, där lurades jag allt.
*De bor nog i förorten allihopa?
.
.
.
  1. Knäckebröd
  2. Bra tisdagar
  3. Äkta kärlek
  4. Cyklister*
  5. Folk som håller vad de lovar
  6. Diskborstar
  7. Mexikaner & Persier*
  8. Gott kaffe
  9. Folk som inte drömmer om att jobba (/redan jobbar, eller snarare ”jobbar”) inom film/musikbranschen
  10. Skådisar som faktiskt är skådisar*
  11. Tecken på att det finns hopp för mänskligheten


    *Iallafall sådana som cyklar för att komma någon vart, och inte bara för att motionera eller showa off sina bikiniklädda bröst på bikepathen längs stranden
    *Fast nä, där lurades jag allt. Det är mexikanerna, persierna och svenskarna som har tagit över LA. Alltså verkligen.
    *    Det kom upp på en stand-up comedy på Townhouse, det närmsta vi har en riktig klubb här i Venice. Komikern sa att actors nog måste vara det enda yrket i världen som man kan vara, men ändå aldrig faktiskt vara. Man säger ”I’m an actor” och vad man egentligen menar är att man sitter i kassan någonstans, delar ett kackerlackigt loft i Pasadena med en annan actor, super sig redlös på helgerna eftersom ingenting går som planerat och går på auditions ibland.
    Det är inte lätt alltid...

ja kanin

Kategori: Allmänt

Påsken försvann. Såg knappt en skymt av den. Eller jo jag hälsade folk Happy Easter på jobbet och hade sällskap av en svettig vit easterbunny som tyckte jag var genialisk för att jag sa: "Yeaaah Bunny", eftersom alla i dethär landet säger "Yeaaah Buddy" av någon anledning. Det är ungefär som "What Up Dawg". Ingen vet riktigt hur det började men det har spridit sig som en epidemi, och man ska säga det med en särkild betoning. Och nu har jag dessvärre också börjat vilja använda det hela tiden, även fast det låter helt onaturligt ur min mun. NÅVÄL.
Jag kom att tänka på att påsken är himla märklig ändå. Budskapet till ungarna (iaf i dethär landet) är typ:
Jesus korsfästes men återuppstod så kaninerna började lägga godisfyllda ägg i våra backyards.
Yeaaaah Buddy.

håll för ögonen på de små

Kategori: Allmänt

"Eric's in jail" sa Marc igår när vi satt i bilen med Alex.
.
Han hämtar upp mig vid niotiden nånting och kör som en dåre bort till Hollywood. Stannar inte vid en enda STOP-skylt, leker fransos och skriker "I love zee ömps" varje gång han speedar så vi flyger över varje hump, vevar ner alla rutor bara för att han låtsas vara tahitier och säger "in my country we no have windows. i love zee windows".
Vi kör upp i Hollywood Hills för att hämta Alex, och Alex kommer ut med en enorm kniv och de låtsas ha en fajt, fast mest vill Alex bara visa upp sin nya kniv. Han behöver knivar, tycker han, för han hikear i vildmarken och leker krig och såntdär på fritiden. 
"Why is he in jail?" Frågar Alex när han har hoppat in och vi kör i 180 på de snirkliga bergsvägarna, med hela LA blinkandes under oss. Han frågar rätt monotont, utan särskilt mycket whatthefuck i rösten.
"Craziest story. So he meets this girl and they go out on a few dates and he's really into it. And she has some heart problem, she says, which means she can't get pregnant. So they never use a condom. All of the sudden she's pregnant, and she starts sending him pictures from the Ultrasound-tests. He freaks out, but keeps dating her, and they keep having sex without condoms, because she's already pregnant anyway so what does it matter? One day when he's at her house he sees that she's looking at pictures of her cousin's baby. He recognizes one of the Ultrasound-picture's, thinks it looks exactly like their baby. Asks about it. The girl gets weird and hides the computer. Runs into the bathroom and when she comes out all the pictures are erased. He forces her to open her facebook, where he knows the pictures are, too, and it's an exact match with their picture. So she has just lied about being pregnant. He leaves and a week later she calls him up and tells him to come to her doctor appointment, she'll prove that she's really pregnant. He gets to the appointment and it turns out she is. But the baby was conceived after the first time she said she was pregnant, since they kept having sex without a condom. She also takes the time to reveal now that it might not be his, she's been having sex with three other people at the same time. He tells her he's leaving her, whether it's his baby or not, and she gets so mad she starts biting him and clawing him. He looses it, chokes her and hops up on her car, starts jumping on it and wrecking it. That's about when he calls me and I come to get him, but the cops get there before me. So now he's in jail for trying to choke her. She's fine and happy and pregnant."
Jag sitter tyst i passagerarsätet och vet inte vad man ska säga. Säger kanske "Oh my god."
"Hm," säger Alex från baksätet.
Sen börjar de diskutera ett par snygga solbrillor, som är bra när man hikear.
Vi svänger in på Hollywood Blvd och från en elledning ovanför oss hänger en nalle i ett rep. Smutsvit med rött rep runt halsen och den snurrar långsamt fram och tillbaka i vinden.
"Fuck, that looks creepy" säger Marc, och svänger in på en parkering vid Hard Rock Café. Vi går in, köper varsin öl och tittar på när systrarna Larsen kommer utgående på scen, svartmålade med svarta bikinis, silvriga maskar som ser ut som att de är gjorda av discokulor med gröna laserstrålar som ögon. De porrdansar med laserpistoler på varsin sida av en kille med röda laserögon, som mest står och manar på dem.
Bandet består av en fjortonårig gitarrist, en australiensk kommunist vars håriga bröst sticker upp ur urringningen på en svart volangig långklänning i siden, och ett gäng andra medlemmar som har graduation-gowns och Kiss-ansiktsmålningar. Efter en stund hoppar två svartklädda män ut med stora svarta maskar av kartong, med skeva ansikten målade i neonfärger. De hoppar runt i publiken och skrämmer upp folk, sen börjar den ena måla en tavla medan den andra börjar måla på systrarna Larsen och kommunisten skriker så högt att man inte kan höra vad man tänker.
.
Efteråt står systrarna Larsen ute, det är iskallt och de är målade från topp till tå i svart, vitt, guld, rosa, rött, grönt och allt möjligt. De har stängt av laserstrålarna på maskarna och står och beklagar sig över att de inte fick vara topless, därför att HardRock är ett family place. Sjuka jävla familjer, tänker jag, och sen ber jag Marc om att få åka hem.
.
Jag somnar vid första STOP-skylten, kanske för att slippa spy på hemfärden.

human canvases

Kategori: Allmänt

Ni vet när man inte vill, bara. Man är bara ledsen. Eller man är trött och äcklig och ful och bitter, och man vill vara ledsen, men man kan inte riktigt unna sig det, så man blir arg för att man inte ens har rätten att vara ledsen, för man har ingenting alls att vara ledsen över överhuvudtaget, men man vill typ ha det.
Jag har iallafall en lista full med låtar som passar för sånt och den lyssnar jag på nu och går runt och tycker synd om mig själv, mest för att jag inte får tycka synd om mig själv. Jag är så yr att jag skulle kunna ramla ihop i stolen och gråta, typ, vilket är ett fascinerande state of mind, visserligen, men irriterande likväl, för det finns så mycket annat man kan göra istället, som vore mer produktivt, men inte lika gos-sorgligt. Kolla vad många komman jag fick in i den meningen. Kan man ha så många komman i en mening? Man kan det på engelska iallafall. De använder tokmånga komman i engelska böcker, och semikolon också. Så nu gör jag också det. LEV MED DET;;;;;;;;;;;;;;;;
.
Jag makear nog jättemycket sense.
Ska äta ett ägg. Eller måla ett. Hört att det är påsk eller något i den stilen.
Systrarna Larsen ska måla kroppsmålningar på varandra på Hard Rock Café ikväll. Varför inte, tänkte de? Knäppskallar verkligen. Kommer förmodligen däcka på golvet, men det är smällar man får ta. Varför sitta hemma och ägna sig åt sorgsna stunder man inte ens är värd, när man kan ägna sig åt roliga stunder i Hollywood, som man inte heller är värd?
Så det får bära eller brista, sa Marika världsvant.
.
Ilandsproblem har jag väl aldrig ens hört talas om?
.
Nejvisst.

Krusi

Kategori: Allmänt

Jagvet att jag tjatar om min Creative Writing-kurs hela tiden. Men det är för att den är så spännande, i jämförelse med andra vardagssysslor jag tar mig an. Det mest inspirerande i varadagen är förstås att promenera runt på Venice Beach, men förutom det så är allt ganska vanligt. Jag scoopar upp glass till små barn (okej har gjort det en gång so far, men ändå), står i solen och ler mot folk för att locka in dem till Rusty's Surf Ranch på Santa Monica Pier, har ångest över att träna, funderar på att köpa en surfbräda, inväntar bra sällskap och går på sporadiska Taco Tuesdays med systrarna Larsen. Typ så, hejhopp!
Och sen skriver jag. Eller läser en massa noveller och önskar att jag kunde skriva. Och det är kul! Och min creative-lärare, Professor Krusoe, är största citatmaskinen i världen. Jag brukar skriva ner alla bra (eller ibland dåliga och totalt ologiska, men alltid tänkvärda och komiska ändå) saker han säger varje lektion. Fast det är inte egentligen en såndär lektion man behöver ta notes på, så jag är den enda som febrilt sitter och antecknar allt som händer, för att det är så kult och knäppt.
Han är en gamle farbror, professor Krusoe. Grått hår, svarta buskiga ögonbryn, rynkigt ansikte som alltid ler och ögon som blinkar busigt. Men han bär sig själv som att han är tjugo-nånting och försöker lista ut världen för första gången, och det första intrycket av honom var att han kom en kvart sent till lektionen, tappade en kartong full med böcker på golvet och sa, utan att ha presenterat sig eller nånting: "This reminds me of when I was a teenager and first got to LA. I met a man who carried a heavy box, and dropped it, and I helped him lift it up again, and I asked what he had in it, and he said 'a head'. 'A human head', and I knew I wasn't in my hometown anymore."
Här är lite andra stabila saker från citat-listan:
"Writing is sometimes about defamilirization. Take the world we're used to, and mess it all up. Re-define it."
"Don't let someone's hair frame their face. There will be no framing of faces in this class. It's the biggest chiché in the world."
"Life isn't all about darkness or happiness. Life is full of opposites; it comes in twos. And it's authentic. It contains both. Like the macho men in 'Reservoir Dogs' who argue over how best to squeeze as much tea as possible out of teabags. That's authenticity."
"Everybody's attracted to romance, because it simplifies life. It prioritizes and privileges some parts of life over others, cutting out the rest of it. Who says what you do in bed is more important than what you're eating?"
"Never let your character cry. If he does: we don't have to."
"Plot is based on desire. Somebody wants something, and then shit goes down."
"This is not an age that is interested in introspection."
"To have a child is to see perfection destroyed."
"Life is confusing. And the best we can do is to try to clearly explain it, whether we understand it ourselves or not."
"It's like dog training. You tell the readers to sit, they sit, you give them a treat. Then you tell them to stand, they stand, you give them a treat. You're doing it for the readers. Make them follow you, but don't leave them in too much darkness. Always give treats."
"Students sometimes ask me how I find the time to write books. I ask them what else they want to do with their time, and they might say: ‘I want to go travel a year’. I say ‘to hell with travelling, you're just gonna drink a bunch of beer in another country. Write a book instead.'"
Och när någon sa något om NCIS, programmet: "NCIS is like a regression to childhood. It's like 'where's daddy?' 'Theeere's daddy!' We always know that the agents will come in the end of the episode, and save everyone. That's okay, though, as long as you don't think it's real life. I hope you don't watch NCIS to learn more about life..."
Eller denhär konversationen:
Krusoe: "Sofi, what do you think?"
Random elev (Sofi uppenbarligen): "Oh, uhm, sorry, I wasn't really paying attention."
Krusoe: "Oh. Why?"
Sofi: "I was just... in another world for a minute."
Krusoe: "Oooh, what world is that?"
Sofi: "Oh just... my own. In my own mind."
Krusoe: "What's going on in there?"
Sofi: "Just a bunch of problems. Sorry!"
Krusoe: "Excellent! Problems are the start of something wonderful. Good for you! You go girl!"
Han tycker nämligen att problem är vad som definierar en människa, och vad som gör en story intressant. "Happiness is a blank page", säger han alltid. Vilket det ju ligger ganska sanning mycket i.
Jagvet att jag tjatar om min Creative Writing-kurs hela tiden. Men det är för att den är så spännande, i jämförelse med andra vardagssysslor jag tar mig an. Det mest inspirerande i vardagen är förstås att promenera runt på Venice Beach, men förutom det så är allt ganska vanligt. Jag scoopar upp glass till små barn (okej har gjort det en gång so far, men ändå), står i solen och ler mot folk för att locka in dem till Rusty's Surf Ranch på Santa Monica Pier, har ångest över att träna, funderar på att köpa en surfbräda, inväntar bra sällskap och går på sporadiska Taco Tuesdays med systrarna Larsen. Typ så, hejhopp!
.
Och sen skriver jag. Eller läser en massa noveller och önskar att jag kunde skriva. Och det är kul! Och min creative-lärare, Professor Krusoe, är största citatmaskinen i världen. Jag brukar skriva ner alla bra (eller ibland dåliga och totalt ologiska, men alltid tänkvärda och komiska ändå) saker han säger varje lektion. Fast det är egentligen inte en såndär lektion man behöver ta notes på, så jag är den enda som febrilt sitter och antecknar allt som händer, för att det är så kult och knäppt. 
.
Han är en gammal farbror, professor Krusoe. Grått hår, svarta buskiga ögonbryn, rynkigt ansikte som alltid ler och ögon som blinkar busigt. Men han bär sig själv som att han är tjugo-nånting och försöker lista ut världen för första gången, och det första intrycket av honom var att han kom en kvart sent till lektionen, tappade en kartong full med böcker på golvet och sa, utan att ha presenterat sig eller nånting: "This reminds me of when I was a teenager and first got to LA. I met a man who carried a heavy box, and dropped it, and I helped him lift it up again, and I asked what he had in it, and he said 'a head'. 'A human head', and I knew I wasn't in my hometown anymore."
.
.
Här är lite andra stabila saker från citat-listan:
.
"Life isn't all about darkness or happiness. Life is full of opposites; it comes in twos. And it's authentic. It contains both. Like the macho men in 'Reservoir Dogs' who argue over how best to squeeze as much tea as possible out of teabags. That's authenticity."
.
"Everybody's attracted to romance, because it simplifies life. It prioritizes and privileges some parts of life over others, cutting out the rest of it. Who says what you do in bed is more important than what you're eating?"
.
"Never let your character cry. If he does: we don't have to."
.
"Plot is based on desire. Somebody wants something, and then shit goes down."
.
"This is not an age that is interested in introspection."
.
"To have a child is to see perfection destroyed."
.
"Life is confusing. And the best we can do is to try to clearly explain it, whether we understand it ourselves or not."
.
"It's like dog training. You tell the readers to sit, they sit, you give them a treat. Then you tell them to stand, they stand, you give them a treat. You're doing it for the readers. Make them follow you, but don't leave them in too much darkness. Always give treats."
.
"Students sometimes ask me how I find the time to write books. I ask them what else they want to do with their time, and they might say: ‘I want to go travel a year’. I say ‘to hell with travelling, you're just gonna drink a bunch of beer in another country. Write a book instead.'"
.
Och när någon sa något om NCIS, programmet, svarade han: "NCIS is like a regression to childhood. It's like 'where's daddy?' 'Theeere's daddy!' We always know that the agents will come in the end of the episode, and save everyone. That's okay, though, as long as you don't think it's real life. I hope you don't watch NCIS to learn more about life..."
.
Eller denhär konversationen:
Krusoe: "Sofi, what do you think?"
Random elev (Sofi uppenbarligen): "Oh, uhm, sorry, I wasn't really paying attention."
Krusoe: "Oh. Why?"
Sofi: "I was just... in another world for a minute."
Krusoe: "Oooh, what world is that?"
Sofi: "Oh just... my own. In my own mind."
Krusoe: "What's going on in there?"
Sofi: "Just a bunch of problems. Sorry!"
Krusoe: "Excellent! Problems are the start of something wonderful. Good for you! You go girl!"
.
Han tycker nämligen att problem är vad som definierar en människa, och vad som gör en story intressant.
"Happiness is a blank page", säger han alltid. Vilket det ju ligger ganska sanning mycket i.

regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyen

Kategori: Allmänt

.
.
Håkis är finast i hela världen (klyscheliklysch) och April är en av de bästa månaderna på året FÖR DET VET JAG ("det är krabba för det veeet jag").
Är på högst pekuliärt humör, men myser. Saknar Sverige en massa. Häromdagen stod Rebecka aka Kamrat Karloff plötsligt på piren när jag jobbade och vi sa bara hej och kramades och sen försvann hon. Hon bor i Santa Barbara nämligen och var väl på äventyr i stan bara, men det var så konstigt att bara råka stöta på någon, precis där. Dessutom åt ett gäng svenskar på restaurangen och jag pratadade massa med dem och de tyckte jag var helt dum i huvudet som längtade hem lite. Äsch. Det kryllar förresten av svenskar förstås, och det är så lätt att se på någon att hon eller han är svensk. Okej mest hon. Inte att de är blonda och blåögda, det behöver de inte alls nödvändigtvis vara, men på sättet de interagerar med amerikaner, accenten, sättet de glömmer säga please när de ber om något, och knappt aldrig dricksar, och mest på kläderna. Typ vit blus, svart skinnjacka, välsminkade, platt hår (ofta uppsatt i knut), jeans och stora dyra solglasögon. Och en brun läderväska, fake-mulberry. Oftast rätt snygga. Långa. Männen är mindre förutsägbara, men det kryllar av dem med. I min Creative Writing-klass går det två andra svenskar. Vi alla verkar ha ungefär samma plan för vår LA-existens = inte interagera onödigt mycket med folk från samma land. Den ena har jag pratat lite med någon gång. Hon är rödhårig och blyg och har en såndär jättesvensk brytning. Den andra har aldrig ens erkänt att hon är svensk, och sitter alltid så långt ifrån oss som möjligt, i ett hörn. Men jag ser på henne att hon är svensk. Det bara lyser svenskhet om henne. Men det är intressant att vi alla verkar ganska inställda på att inte socialisera bara för att vi kan samma språk. Bra deal. Undrar lite varför de är här egentligen. Något om två år iallafall, sa den rödhåriga. Californication antar jag. Fattar fortfarande inte riktigt den magiska magnetiska kraften till denhär staden, en metropol bland metropoler, men som inte ens känns som en metropol, därför att det finns så mycket död-mark, tystnad, tomhet. Och så mycket skit. Jag kommer nog aldrig helt förstå hypen. Mest för att det jag faktiskt förstår är extraordinärt med denhär stan, är sånt som de flesta turister totalt missar. Som turist är det bara palmerna och Hollywood Blvd och chansen att se en kändis, och havet och de snygga människorna som lockar. Då kan man nästan lika gärna åka till Gran Canaria eller franska rivieran typ?
Nu när jag tänker efter är det väl ganska spännande och motsägelsefullt att jag har så mycket emot svenska turister kanske. Eller att jag liksom sätter mig över dem bara för att jag har bott här i sju månader och jag är faktiskt halvamerikan och jag är inte som ni. Men det är jag ju visst. Och jag längtar hem mer än ni, och jag älskar Sverige. Så vem är jag att döma? Ingen. Men det är alltid kul att vara den som är den. Det vet man ju.
Men jag svamlar. (Nähä?) Har tryckt på repeat på Aprilhimlen på youtube minst tio gånger nu. Det är för att jag egentligen borde skriva uppsats. Hejdå.

jordtimmen

Kategori: Allmänt

.
Klockan slog 8.30 PM och ingen förstod någonting när jag önskade dem Happy Earth Hour.
"What's this turning-the-lights-off thing you're talking about?" frågade Marc. Zak var på äventyr med sin flickvän, Alex var på fest, Erin var på dubbeldejt och systrarna Larsen var nowhere to be found. Men LAX är the international airport of Los Angeles, så där var de lite mer med på noterna. Jag tvingade ut pappa i regnet och vi hittade olaglig parkering vid sidan av vägen, smög upp i ett vakttorn och beskådade nersläckningen av de enorma pelarna runt hela flygplatsen. Rätt fett ändå.
Earth Hour är ju bland de finaste högtiderna på året när man tänker efter.