Jag jobbar ju på en glassbar för den som missat det och det kan nog vara det bästa jobbet i världshistorien, för man får bara äta ekologisk glass (rankad best ice cream in America av ett överexalterat tyskt par som har varit inne varje dag på sin två veckors semester, för att gå igenom alla smaker), läsa böcker och peoplea-watcha hela dagarna. Typ tre av de bästa sysselsättningarna i världen, jag vet, och jag får betalt för det.
Ändå var jag tvungen att säga upp mig och på lördag är min sista dag.
.
.
Därför har jag gjort en liten lista på alla fantastiska människor jag kommer sakna när jag inte längre är "the ice cream girl":
.
1. Rastakillen som sitter mittemot min butik ("min?") och säljer sina handmålade tavlor och jämt ler. När man stänger för dagen och ska köra iväg i golfbilen säger han alltid "No, ice cream girl, you can't leave!" En gång förklarade han att jag bodde där inne i glassaffären, i hans fantasi.
.
2. Duncan från cykeluthyrningen vid Santa Monica Pier. Nästan vareviga dag kommer han cyklandes under lunchrasten, med sitt gråa brösthår flygandes i vinden och coola sport-glasögon. Innan han ens har bromsat in ropar han från boardwalken "Do you have it today?" och då menar han vår rom-baserade glass med choklad och karamelliserade hasselnötter. Säger jag yes skriker han YES och säger jag no kommer han in ändå och provar massa olika choklader och nötsmaker tills han hittat det som är mest likt sin älskade romglass. Sen sitter han utanför och berättar om sydamerikanska religioner och hotdogs on sticks.
.
3. Han den ensamma svettiga killen som alltid blir bajsad på av fåglar och sånt. Det är hemskt och hjärtskärande och vi pratar alltid lite och han är lite överviktig och kanske 25 eller så, och han är en sådan där som saker bara inte flyter på för. Han har ledsna ögon och spiller jämt sin glass överallt. Får ont i hjärtat av honom men kommer ändå sakna.
.
4. Pappan och sonen som jämt kommer in under deras långpromenader. Sonen är kanske två och världens sötaste och de vill aldrig köpa nåt, utan bara smaka en enda liten sked av the chocolate-gelato, för då sköter sig sonen hela dagen sen. Och det märks för han fullkomligt skiner upp så fort man räcker honom skeden och sen säger han "Faankyuu" och så går de ut igen och man är kvar med parvelns leende i hela sig.
.
5. Den äldre herren som pratar så himla tyst men ändå jämt ska prata, så man fattar aldrig vad han säger men han envisas ändå med att säga saker hela tiden. Han köper aldrig något utan ska bara ha en servett och ibland har han kommit in med blodstreck över hela kinderna som att han inte vet hur man rakar sig, eller som att han kanske har en väldigt gammal rakhyvel. Gör också lite ont.
.
6. Den jättetunna lilla uteliggar-tjejen med BobMarley-mössa och ca tre tänder kvar i munnen som luktar jättestarkt av kiss och sånt men är så himla gullig och glad och räknar upp sina sedlar och mynt med stor försiktighet och sedan frågar hur mycket hon får för sina sju dollar. Man ger henne fyra scoops och ser hur hela hennes vecka är gjord.
.
7. Den stora svarta unga mannen som alltid dansar och sjunger till musiken från affären intill. När han kommer förbi höjer de volymen och han kan varenda låt utantill och börjar jamma iväg helt utan att vilja något annat än bara lyssna på bra musik. Han försöker inte få pengar eller causa a scene. Ibland har han trasiga byxor och pirathatt på sig och jag är inte helt säker på om han är hemlös eller bor någonstans i krokarna.
.
8. Tommy, en fotograf som också säljer sina foton tvärsemot och alltid säger "Come by afterwards, brighten my day!" och så köper han tre kulor glass och frågar hur jag mår, och säger mitt namn i varje mening, som att jag är världens viktigaste. En gång fotade han mig också och höll på att fixa mitt ansikte så det var i rätt vinkel i solljuset och när jag frågade om det blev bra sa han "can't go wrong with those eyes".
.
9. Hank Moody's dotter, Madeleine som hon heter, som jag nu blivit vän med ju(ish). Hon kommer alltid in i fina sommarklänningar och enorma solglasögon och köper one scoop of hazelnut geltao in a cup please.
.
10. Italienaren som jämt säljer mat, fiffigt nog, till alla oss som inte kan lämna affären för att gå på lunchrast. Han är liten och dödsseriös, som att han säljer årets mest prestigefyllda kycklingdelikatess. Han har kockhatt och en liten låda fylld med matlådor som han drar bakom sig, men det komiska är att han alltid säljer samma rätt. Alltid exakt samma. Han kommer in med all sin stolthet, ler stort och säger på bruten engelska "Hello Lady, today I have a Rotisserié chicken, very delicious." Jag har svårt att hålla tillbaks skratt varje gång.
.
11. Dave the gelato-maker. Han som gör glassen varje morgon. Han kollar på South Park eller Family Guy samtidigt och skrattar alltid jättehögt, sen när han kommer ner med golfbilen och lastar ur all glass säger han alltid något om hur lyckliga vi är som jobbar PÅ STRANDEN (och det är fint, tycker jag, med folk som uppskattar sånt trots att de varit där i massa år). Sen säger han "ten out of ten men agree" och jag frågar "about what" och han säger "that you're beautiful." Han saknar en tand och har vildvuxet skägg och älskar sitt liv. På sin fyra timmars lunchrast åker han själv ner till stranden och kastar frisbee, eller så dricker han sex öl och röker en joint. Han äger ett eget företag som han jobbar på på eftermiddagarna så han får göra vad han vill, säger han, och sen frågar han vad jag ska bli när jag blir stor. A scandinavian spy, tippar han på.
.
12. När Harry Perry (han i headern) rullar förbi och jag går ut och klappar händerna och visslar och han stannar upp och spelar ett gitarr-riff för mig och säger sin enda svenska line: "Kärleken kommer till dig!". Fast ibland glömmer han bort hur man säger det på svenska och så säger han love will come to you.
Och jag tänker att den har nog redan kommit.
