madkeso

anyone lived in a pretty how town

Kategori: Allmänt

Coolt att min halvår-borta-från-Sverige-dag bara finns just i år, och sen inte förrän om fyra år igen. 29e Augusti checkade Jennifer in oss på planet och fick en miljon likes eftersom vi inte ens visste om vi skulle komma på, MEN DET GJORDE VI. Och nu hade jag kunnat embarka on a journey där jag summerade hela halvåret och allt kult vi gjort (New York, Kina, Mexico, alla som hälsat på, SMC, Radical ETC) men jag vill inte. MOAHAAAH.


Känner såhär om det hela ungefär. Fint, melankoliskt, konstigt, symfoniskt, Venice-Beachigt.
En tolkningsfråga.
Nu ska jag återgå till poesin. Blir så himla allmänbildad av dethär.

smc

Kategori: Allmänt

Dethär med att ragga i skolan. Existerar det i Sverige? Jag har ju inte gått på Universitet än, men i gymnasiet var det väl verkligen inte så? Eller var jag bara inte ett objekt för raggande, därmed lyckligt, eller olyckligt (det kanske är soft ändå?) ovetande om fenomenet?

De raggar iallafall på mig i skolan, och jag blir alldeles thrown off guard, vet inte hur jag ska bete mig. Där sitter jag och försöker plugga. Koncentrera mig, förstå någon text eller skriva Journal. Så kommer de och sätter sig bredvid, säger "Hey, what's up?" Man börjar prata lite. De frågar om man ska byta nummer, hänga i helgen. Men va? Nej?

Eller som han i min nya klass. Vet inte alls hur jag ska bete mig, för han sitter och smeker sina tatuerade armar, kavlar upp ärmarna för att jag ska se dem ordentligt, har solbrillorna på men fäller ner dem så man ser vart hans ögon vilar, och de vilar på mig halva lektionen, och när jag ska säga något blir jag alldeles nervös. Inte för att han är snygg (det är han) eller for att jag är intresserad (det är jag inte) men för att jag vet att någon sitter och iakttar mig hela lektionen. Jag vill ju bara förstå dethär med skillnaden på en engelsk och en italiensk sonnet, men hur ska jag våga läsa Shakespeare-dikter högt för klassen när denhär parveln lyfter solglasögonen och blinkar åt mig. HAN BLINKAR. Och han kanske inte är en parvel förresten, överanvändning av det ordet var det ja.

Och nu sitter Shane från min förra klass mittemot mig och säger att min "skin complexion is unusually beautiful today". Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig, folk runtomkring tittar för att se om min hud verkligen är beautiful. 

Men väldigt händelserik skolgång får man väl iallafall lov att påstå. Och klockan är middagstid men det är smockfullt i biblioteket fortfarande ändå.

upp på taket över staden

Kategori: Allmänt

Hade en miljon saker att skriva om nyss. Tog tiden och mödan att byta tangentbord till den långsammaste datorn i världen och fixa och dona så att jag äntligen kunde skriva på riktig svenska. Då glömde jag bort allt.

Frågan är om dethär är ett tecken på att jag ska skriva på fejk-svenska eller på engelska eller inte alls eller hur det ligger till med det egentligen. Förmodligen är det mest ett tecken på att jag nog borde logga ut från alla maskiner i världen just nu och sätta mig på stranden och läsa alla tusen sidor jag inte har läst än till English 2. För det går jag på nu, med världens douchigaste lärare. Han tycker om att ropa upp någons namn och tvinga dem att läsa upp hela läxan högt för klassen, och om den inte är perfekt så skrattar han åt dem och pekar ut alla fel. Det är elakt och töntigt, men finns ändå något tilltalande i det. Det gör liksom att man vill vara slående bra och utstickande. Han uppmuntrar smörighet, typ "Professor, can I help you hand out those papers?". Har varit på tre av hans lektioner, och varje gång har någon av eleverna kört den smöriga linen. Han blir lika glad varje gång. Det som är bra med det hela är iallafall att jag går med min granne, Erin, som är söt och glad och en bra person att göra läxan med. Kul med läxa ändå. Bara ordet liksom.

Igår var det söndag förresten. Söndagar i LA är ju magiska har jag kommit fram till. Blir aldrig besviken. Gårdagens började med en enorm American Breakfast på pappas favvo-diner. Fast pappa var inte med, men mamma och Denny. Sedan åkte vi hem och jag låtsades plugga lite. Dissikerade Shakespeare och besteg hustak, bland annat. Vid ett-tiden eller så gled systrarna Larsen in. Världens mest speedade och kärleksfulla syskonpar. Vi roamade boardwalken barfota och spelade tamburin i Drum Circlen. Sen lagade mor och Denny den grönaste middagen i världshistorien (kronärtskockor och sparris enbart) innan jag skjutsade dem till flygplatsen och pussade hejdå. Och sen kom jag hem och tänkte fortsätta min Shakespeare-dissikering när det plötsligt plingade till i mobilen. Det slutade med att jag hoppade på cykeln och hamnade på en funkadelic-burlesque-blues-jagvetinteensvad-klubb i Santa Monica. Ägnade kvällen åt att försöka lista ut skillnaden mellan Aussies och Nya Zealändare. Hittade ingen tror jag.

Nu rullar folk in och ska jobba. Ser det som mitt beach-call och flyr lägenheten för dagen. Adjöss!

åldrar

Kategori: Allmänt

Sitter vid matbordet och har ont i ryggen och känner mig som en sjuttioårig tant, fast jag just gjorde yoga och hundra situps och armhävningar och fick dricka powershake direkt ur mixern för första gången för papi.

Mamma, Denny och pappa kollar på Warrior. Kul film liksom. Vill gråta.

Kom plötsligt på att jag inte håller på med nånting. Det visste jag ju redan men ibland slår saker en plötsligt tjoflöjt i ansiktet. Hur oklart allt är och vad töntig jag är. Tänk om jag var en liten bebbe. Kunde gosa in mig i mammas famn och bli klappad i håret och killad på ryggen och bli omhändertagen på alla sätt och vis och inte behöva bry mig om någonting som en vanlig person behöver bry sig om. Istället vänder jag mig bort och snäser när mamma kommer och pussar på kinden. Låt mig vara jag kan sköta mig själv jag är stor och cool och kan allt. INTEEEEEE. Men jag vill så gärna.

Fast mamma får pussa lite. Hon är ju bara här till på söndag. Hon är något alldeles extra den där. Vill behålla henne här förevigt JATACK.

Jag makear ingen sense. Jag tar väl en dusch. AJ axlarna ryck upp er. Nånting nånting en osynlig tråd i bröstet, eller hur var det? Jag venne, hur gammal är du?

familjefekke

Kategori: Allmänt

Sitter i the school library. Som vanligt inget svenskt alfabet. Mamma tycker jag ska borja skriva pa engelska istallet. Hon har en poang, men det verkar sa onaturligt. Skriver om karlar pa tak pa engelska istallet, for det tycker min Creative Writing-larare att jag ska gora. Mamma ar har forovrigt! Alltsa inte har i biblioteket, men pa stranden. Och Denny.
.
I eftermiddag ska jag ta med dem pa nat kult som attans. Kan bara inte komma pa exakt vad. Sjuk haller jag pa att bli igen ocksa. Som det ska vara antar jag. I ovrigt crashar jag classes hela veckan och fortsatter forsoka fa nagon struktur pa tillvaron. Ett jobb kunde ju vara kul. Eller? Overskattat kanske. Jag saknar min mormor. Och kanner mig sa tjatig nar jag skriver onodigheter om mig sjalv, utan ratt bokstaver, utan att egentligen ha nat att saga. Ska skaffa mig nat att saga till nasta gang.
.
Salange kommer en bild pa mina fina kusiner. McAlevey-klanen helt samlad, nastan iallafall:



Langst till vanster ar Corey. Han har varit soldat i Afghanistan och sett alldeles for mycket hemskheter, men nu borjar han kanna sig lite till freds med livet igen och har en fin flickvan och jobbar som snickare i Boston, trettio-nanting. Sen har vi systrami och jag sjalv och sen Myra, Coreys lillasyster. Hon ar nagot ar yngre an mig och ska ocksa till Boston snart for att borja University. Hon med knappa ansiktsuttrycket ar Molly, och henne har jag ju berattat om forut. Galnaste ungen i varlden, alskar alskar alskar. Vi alla glor pa fodelsedagsbarnet, Phoebe, som ar Mollys mer sofistikerade och boksmarta och vackra storasyster. Till hoger om henne ar Jack, Corey & Myras lillebror, som jag inte hade sett pa ar och dagar och nog inte ens skulle kant igen om jag sag honom pa stan, tills nu. Han har vaxt ca en miljon centimeter. (Typiskt familjefestgrej att reflektera over.) Och langst till hoger ar Josh, han bor i Queens, dar jag och Jen sov forsta natten av var NewYork-tripp, och ar varldens trevligaste person ungefar. Hans lillebror och tva till kusinisar saknades, men de ar egentligen ingifta kusiner. Inte for att det spelar nagon roll alls relationsvis, men det syns, tanker jag. Vi ar inte lika. Vi andra ar ju ganska toklika ibland. Och sa har vi the lost brothers fyra barn da forstas. Tank att dem glomde jag helt bort.

.

Farfar McAlevey


Syster, mammi, faster Jane. Tre av mina favvokvinnor.


En bok som min andra faster hade gjort, fylld av bilder pa alla i McAlevey-slakten. Finast var nog att mamma och Denny ocksa var med, pa en helt egen sida.


NewYork rooftops fran ett fonster i West Village. Hann i slutandan bara strosa runt i city i nagra timmar, kandes liksom viktigare att vara hos laman och geten och kusinerna upstate. Men nagra timmar racker for att fa en dos av extatiskheten i luften. Waow.


Och sen forsokte jag fa ett foto av MIN stad medan vi landade. Det ar ratt fint har ocksa.

Tillbaks till mannen pa taket.

NEWYORK

Kategori: Allmänt

landade, blev lurad pa pengar av taxidrivern mitt i natten men det var vart det, for han var sa himla newyorkig och soft att jag helt enkelt latsades att det som var extra utover det man ska betala var jattemycket dricks. stod pa balkongen pa upper west side en liten stund och andades in newyork-luften, somnade pa soffan och dromde att jag spydde, NICE, hoppade i bilen fem timmar senare och svishade up hit till Albany, kusinerna, getterna och kalaset. Oh vilken kalas. Hela familjen ar har. Varldens basta underligaste knappaste kaosigaste familj har jag har. Precis som i Sverige alltsa. Fantastiskt. Har atit sa mycket mat att jag snart rullar hela vagen tillbaka till city tror jag. Ska spendera en till svang i newyorkluften innan jag hoppar pa planet hem. For er som inte har varit i newyork (vet att det stavas New York egentligen, men jag gillar att skriva newyork), och sarskilt om ni ar utomjordingar, vill jag quota bibeln; the Hitchhiker's Guide to The Galaxy:

Tips for aliens in New York:
Land anywhere, Central Park, anywhere. No one will care or indeed even notice.
Surviving: get a job as a cabdriver immediately. A cabdriver’s job is to drive people anywhere they want to go in big yellow machines called taxis. Don’t worry if you don’t know how the machine works and you can’t speak the language, don’t understand the geography or indeed the basic physics of the area, and have large green antennae growing out of your head. Believe me, this is the best way of staying inconspicuous.
If your body is really weird, try showing it to people in the streets for money.

sand/vattenfall/plastmuggar

Kategori: Allmänt

sahar har vi haft det ungefar! jag har inget svenskt tangentbord och ingen riktig lust att skriva. men jag har badat i vattenfall, bilat till sandiego, repellat en bergsvagg (!!!!), varit pa kickback hos en randomgirl, letat efter OC-relaterade platser i newport beach och haft final exams som gick forvanansvart bra. uteliggarsimon var har i nagra dagar men nu har han akt hem till sverige igen, och rebecca ar kvar i sandiego hos sin syster och far. imorgon maste jag styra upp mig och crasha nya klasser, soka jobb och allt sant. idag ska jag dansa i drum circle och ga pa flea market och gora yoga och inte tanka sa mycket mer. jag alskar denhar platsen.

mina finisar

Kategori: Allmänt

Vi har det ganska lysande. Hinner inte skriva. De blir arga om jag inte pluggar. Det var dealen. Heido.

bouneonthemoon in a bigtoyballoon

Kategori: Allmänt

Någon bad om en definition av begreppet parvel. Vilken ypperlig sak att be om! Det kommer, det kommer. Just nu vill jag bara tala om att den kanske mest parvliga människa jag någonsin sett är Seth MacFarlane. WOW. Klockan är ett en söndagnatt och vi kom just hem från jazzklubben som jag frånochmednu ska gå på minst en gång i veckan. Eller okej, månaden iallafall. Det är en strålande plats.
Jag har haft ca världens bästa helg, men om tio timmar ska Uppsatsen med stort U in och den är inte klar och jag behöver sova. Sånt ar livet. Det blir kaffe och kaliforniska vindruvor istället. Mina bebbar ligger återigen utslagna i sängen bakom mig. Vi har haft det slående kult sen de kom hit (tycker jag iallafall) men de är fortfarande jetlaggade och megatrötta av sig. RYCK UPP ER säger jag. Javisst ska vi väl det, säger dom. Imorrn kanske.

gaffel-parvlar

Kategori: Allmänt

Kempas och Rebecca är här!!! Det är lite denhär stämningen, i brist på bättre bild. Parveln i bakgrunden kan väl också få vara med, känner jag. Istället för Jennifer som ju egentligen utgör den fjärde delen av Fantastic Fork, som vi så fint kallade oss när vi var små. Och med små menar jag sexton ungefär.


.
Tre fjärdedelar av Fantastic Fork är alltså samlade i ett soligt LA och jag har en böjd gaffel runt handleden och en kompisbok fylld med knäppa hälsningar från knäppa vänner. Vi har ätit Karamellkungen-godis, skrattat åt konstiga saker, promenerat i sanden och ältat saker vi inte kunnat älta för varann på ett halvår. Nu ligger de utslagna i min säng och jag skriver uppsats och lyssnar på dethär på repeat:

http://www.youtube.com/watch?v=Evgc7biOGAE

Finaste jag hört. Och sett.
Godnatt.

(heidy)

Kategori: Allmänt

Har kokat kaffe och samlat nötter som en liten ekorre. nomnom. 
Sömnlös pluggnatt på ingång. Känns okej för pappa har också sömnlösa nätter nuförtiden. Han skajpar med Europa på deras jobbtid. Jag vaknade vid tretiden inatt efter en EXTREMT märklig dröm, och då satt han och diskuterade playknappar och RadCasting för fulla muggar med någon rumänsk parvel på andra sidan Atlanten. Så jag kan väl skriva uppsats till tre också isåfall. Javisst. Inatt är dessutom en av pappas anställda här. Klockan är tre minuter över tolv, de jobbar på. Tokar. Jag sitter här i Täå-tröjan och lyssnar på Air och hittar koncentration i någon timme, skriver så fingrarna blöder, och tappar sen bort mig igen.
Ska forsoka hitta tillbaks nu. Har inget mer att säga for sen hiken har jag bara pluggat, pluggat, pluggat och dansat zumba. Typ. Men det är okej för snart är det helg och det innebär alla möjliga opluggiga aktiviteter. Inklusive ankomsten av ett visst par jättevitkiga och bra personer.
Ah.

whippletree whippoorwill whippet whimsically whirligig whisker

Kategori: Allmänt



Slår upp onödiga ord i pappas dictionary. Onödiga men fantastiska, se rubriken. Allt för att undvika the task at hand. 7 oskrivna sidor ska jag lämna in imorgon. Var tog disciplinen vägen? Den whoooshade by som Douglas Adams deadlines alltid gjorde. Han klarade sig fint ändå ju.

Innan jag kom hem rättfärdigade jag undvikandet av uppsatsskrivning genom att åka upp till Mulholland-området och hikea med Alex. Jag förväntar mig då ICKE att ni ska förstå vad Mulholland betyder. Det betyder ingenting egentligen, det är bara ett område. Men en föga intressant detalj i sammanhanget är uttalet av denna plats. När folk säger 'Mulholland' tror man liksom att de säger: Mahawn. Jag tyckte det lät som en fransk öken typ. Men det visade sig vara en mysig krokig slingrande väg och ett par redigt gröna berg. Och ungefär den bästa utsiktsplatsen i hela LA. 

Hikingen kan jag rättfärdiga av fyra anledningar har jag bestämt:
Ett: Alex är mer av en vän än någon annan har varit än så länge. Vi ses flera gånger i veckan och smsar nästan varje dag. Om jag sköter mina kort rätt kan detta visa sig vara en alldeles strålande bra relation. Risken finns dock att han tror att vi dejtar på något vis. Oh så tråkigt det vore om jag var tvungen att vara den som var den som sa att vi inte gjorde det? Hm.
Två: Alla äkta LA-människor hikear. Minst en gång i veckan. Ingen annanstans i världen tror jag folk hikear så mycket. Alltså vilken average Joe Schmoe som helst hikear. Man behöver inte vara fit, eller naturintresserad, eller ha en hund, eller ha mer än 50 i IQ. Man hikear, oavsett. Det är liksom en del av kulturen.
Tre: Hiking = motion. Motionerande har ALLTID varit en godtagbar ursäkt för uteblivet plugg. Det är en oskriven regel. Nu är den skriven.
Fyra: LA är en fruktansvärt vacker stad. Man behöver bara se den från rätt vinkel, se rätt delar och bortse från det gråbruna lagret av rökblandad förorenings-dimma i himmelen. 














Som den oerfarna hajk-individ jag är (vilket det dock ska bli ändring på nu!) tog jag varken med vattenflaska, solglasögon, mobiltelefon eller andra vettiga attiraljer uppför berget. Men min kamera förstås! Det är ju mitt barn.